Städer är inga lugna och harmoniska platser, utan präglas tvärtom av turbulens och mångfald. Och det är just detta som föder kreativitet och entreprenörskap. Under oktober månads Estradföreläsning diskuterades staden som en kreativ miljö.
– Dagens föreläsning handlar om sambandet mellan kreativitet, innovation, entreprenörskap och städer. Vanligtvis tänker man på entreprenörskap i termer av individer eller företag. Vårt perspektiv är lite annorlunda, vi anser att städer är speciella platser där entreprenörskap och kreativitet stimuleras och utvecklas, sa han.
I berättelser och illustrationer gav Dobers och Steyaert nytt liv åt gångna tiders städer och människor. Ett exempel kom från Aten och Aristoteles, som redan under antiken funderat över detta med mångfald. Han menade att städer måste befolkas av olika typer av män och kvinnor, annars kan de inte existera. Teknologi är ytterligare en viktig ingrediens. I en av sina böcker beskriver Ivar Lo Johansson hur Stockholms tekniska framsteg lockar besökare från avlägsna platser som Australien och Kina – och detta redan under 1920-talet. Ett av de nyare citaten kom från landshövdingen Mats Hellström som kallar Stockholm för en fnuttung, häftig, design-, kultur- och musikstad med stark ställning för IT och high-techfnutt.
Stadens gyllene ålder
Som en röd tråd genom alla citat löpte idén om staden som en plats för olikheter, motsägelser och flerspråkighet. En av de citerade författarna, Sir Peter Hall, lanserade även tanken om stadens gyllene era. Det gäller att ta vara på denna tid, för det är mycket sällan som en stad klarar av att återgå till forna glansdagar efter en period av nedgång.
– Städers gyllene eror kan kopplas till olika former av konst. Ofta bidrar konstnärer med energi som blir till drivkrafter för kreativitet och innovation, sa Chris Steyaert.
Aten och Florens är två exempel på städer som haft sina guldåldrar. Aten förknippas med filosofi och teater än i dag, i Florens bestod den kulturella kreativiteten i arkitektur och bildhuggarkonst. Båda samhällena kännetecknades av rörelse, och i krocken mellan nya och gamla tankar uppstod innovationer.
– Man kan dra flera slutsatser från historiska exempel till hur städer utvecklas i dag. En av dem är att städer inte kan vara kreativa om de inte förnyas kontinuerligt. Städer behöver ny energi och nya idéer, och det får de från nyinflyttade människor.
– En annan slutsats är att det behövs ett visst mått av välstånd, såväl ekonomiskt som kulturellt. I dag pratas det mycket om riskkapital, men det var viktigt förr också. Pengar behövs, men även en vilja att investera i någon som Picasso, konstaterade Steyaert.
Peter Dobers del av föreläsningen handlade om hur städer kan skapa bilder av sig själva, och särskilt om hur Stockholm skapat bilden av en IT-stad. Han inledde med ett aktuellt exempel, från augusti 2002. I en tysk jämförelse av 214 stadsregioner i EU, Norge och Schweiz knep Stockholm nämligen åt sig förstaplatsen. Regionerna rankades efter sin innovationskraft, high-tech-potential, lönsamhet och dynamik, marknadspotential och livskvalitet. Av dessa kriterier var Stockholms starkast på de tre första.
Egna och andras bilder
Dobers intresse för bilden av Stockholm som en IT-stad tog fart under slutet av 1990-talet. I april 1998 slog man på Stockholms stads webbplats fast att fnuttStockholm är en IT-stadfnutt, och detta av tre anledningar. För det första hade man Bangemann-utmaningen, en tävling som skulle kora världens bästa IT-stad. För det andra sörjde Stokab, Stockholms stads kabelbolag, för det bästa fiberoptiska nätet. Och för det tredje fanns SML, Stockholms stads näringslivsbolag.
– Det intressanta finns, som alltid, i det finstilta. När jag skrev ut Stockholms stads hemsida i augusti 1999 hade den inte uppdaterats på 16-17 månader! Men sedan dess har mycket hänt, och hemsidan stockholm.se har nyligen vunnit ett pris, sa Peter Dobers.
Bilder av städer kan skapas på tre olika sätt. Staden kan själv skapa, och försöka föra ut, en viss visuell representation. Den kan även tacksamt ta emot andras bilder, till exempel undersökningen som placerade Stockholm som den främsta av stadsregioner. Kan man varken ta fram egna bilder eller använda andras får man helt enkelt försöka härma andra städer.
Bland de egna bilderna som Stockholm skapat finns bland annat Bangemann Challenge som utvecklats från en europeisk till en global tävling. Efter några år ansågs EU-kommissionären Bangemanns namn inte längre vara nödvändigt, och tävlingen döptes helt sonika om till fnuttStockholm Challengefnutt. TIME Stockholm är ett annat exempel på en egenhändigt skapad bild. När det gäller bilder av Stockholm som skapats av andra är kanske tidningen Newsweeks framsida den mest kända.
– Newsweek kallade Stockholm för fnuttEurope”s Internet Capitalfnutt och beskrev dess spännande mix av kulturell miljö och näringsliv. Den här bilden tog man tacksamt emot. Jag har flera gånger sett Anna Lindh intervjuas i Rapport och Aktuellt med en förstoring av Newsweeks framsida i bakgrunden.
Inflation i silikonet
När man inte själv förmår göra sin röst hörd i mediabruset återstår taktiken att härma vad andra gör. Peter Dobers hade letat fram otaliga varianter på hur namnet Silicon Valley används på andra platser. I USA finns till exempel även Silicon Mountains, Silicon Desert och Silicon Forest. Indien har sitt Silicon Plateau, Taiwan sitt Silicon Island och Finland sitt Silicon Plain. Ytterligare fnuttavknoppningarfnutt är de Mobile respektive Biotech Valleys som finns i till exempel Sverige, Schweiz och Frankrike.
– Så här rullar det runt, det är ett stort eko på världens alleys, valleys, silicon- och biotech-arenor. Det här illustrerar en inflation i bilder där man försöker marknadsföra och positionera sig genom att härma framgångsrika exempel.
Dobers konstaterade att städers användande av bilder inte är någon ny företeelse i sig. Det intressanta är om arbetet med berättelser och visuella skildringar av städerna blivit viktigare än arbetet med själva substansen.
– Har arbetet med bilderna kommit att överskugga byggandet av en rättvis stad med fler bostäder och ett innovativt klimat? Jag har inte svaret på den frågan, men ser att arbetet med bilder blivit en allt viktigare del i utvecklingen av regioner, sa han.
Ett land som verkligen arbetar med bilder är Schweiz. Vart tjugofemte år anordnas en nationell utställning och år 2002 hette den fnuttImagiNationfnutt. Chris Steyaert, som sedan en tid tillbaka är bosatt i Schweiz, berättade om utställningen.
– Idén är att fundera över frågan fnuttHur ser Schweiz framtid ut?fnutt, och jag tror att det är en nyttig övning för varje region, sa Steyaert.
– Världsutställningar brukar ofta lyfta fram utopier, ideal som att fnuttvi ska bli bästfnutt, och det är lite knepigt. Utopier är ju ouppnåeliga. Men jag tycker att schweizarna istället har lyft fram bilder som visar andra sidor av landet, och som därmed skapar möjligheter.
Utställningen pågår i fem månader, och tanken är inte att den ska lämna efter sig ett påtagligt minne i stil med Eiffeltornet. Utställningsplatserna är tvärtom temporära och sårbara, uppbyggda på och runt tre sjöar, med fnuttrörelsefnutt som ledord.
– Detta visar att framtiden för Schweiz inte ryms på en plats, eller i en bild. Man har velat skapa olika bilder, och visa på flera möjliga framtidsscenarier. Utställningen är ett mycket medvetet grepp för att stimulera tankeverksamhet och innovationer, sa Chris Steyaert.
Livsviktiga förorter
Efter föreläsarnas presentationer fanns det tid för några frågor. Den första kom från en av orterna som följt föreläsningen via webblänk, nämligen Skellefteå. Frågan handlade om entreprenörskap i glesbygd respektive storstad, och om det inte är så att staden snarare slukar kreativitet än främjar den.
– Staden kan inte leva utan sin omgivning, stadskärnan är beroende av förorter och omkringliggande småstäder. Titta på Stockholm och Kista till exempel, eller på hur London eller Manchester är sammanvävda med de mindre städerna omkring, sa Chris Steyaert.
– Antalet människor bidrar naturligtvis till antalet olika tankar som finns i en region. Då spelar storleken en roll. Ju fler vi är, desto fler olika tankar, och desto större mångfald, sa Peter Dobers.
Publiken i finska Ekenäs undrade om företagskuvöser är så viktiga för regional utveckling som ryktet gör gällande. Chris Steyaert svarade först.
– Det jag gillar med metaforen fnuttkuvösfnutt är idén om en biotop, en plats med speciell atmosfär. Och jag tror inte att det kan finnas för många platser där kreativiteten ges extra omsorg. Tvärtom förstörs kreativiteten alltför ofta, eller tappas bort. På ett sätt är den schweiziska utställningen en kuvös, där människor går runt i ett par dagar och får en mängd bra och dåliga intryck. Särskilda platser krävs för sådan energi.
– Med dagens föreläsning vill vi tänja på begreppet fnuttföretagskuvöserfnutt, för det handlar inte bara om företag. Företag växer inte fram ur ingenting. Jag skulle vilja säga att städer är kuvöser för ekonomisk aktivitet, och den ekonomiska utvecklingen går hand i hand med den konstnärliga och kreativa utvecklingen, sa Steyaert.
– Jag har en reflektion kring de engelska orden fnuttplacefnutt och fnuttspacefnutt. fnuttPlacefnutt är något fysiskt, fast och påtagligt, något som inte rör sig. fnuttSpacefnutt är däremot något mobilt, en känsla eller en kultur. Jag tror att företagskuvöser är viktiga som fnuttspacefnutt, att man kan skapa en känsla av gemenskap men ändå skillnad från varandra, sa Peter Dobers.
– En intressant iakttagelse på detta tema är att många nya företag behöver finnas till i gamla byggnader. Man renoverar gamla byggnader och flyttar in i gamla industrier för att det finns kreativitet i väggarna. Det har skapats en viss fnuttspacefnutt. På samma sätt är det när gamla företag flyttar till nya lokaler för att skapa något nytt. Det finns en spänning mellan fnuttspacefnutt och fnuttplacefnutt.
För mer info: dobers@kth.se, chris.steyaert@unisg.ch
Föreläsningen ingick i TIME-veckan 2002. För mer info om TIME.STOCKHOLM, besök
www.time.stockholm.se—