Den svenska paradoxen, att stora satsningar på forskning inte ger motsvarande utdelning i ekonomisk tillväxt, ifrågasätts allt oftare. Bland annat av Diamanto Politis och Åsa Lindholm Dahlstrand, båda från Högskolan i Halmstad, som föreläste på Estrad 12 mars 2009. De menade att kommersialisering tar tid, och att det är svårt att göra jämförelser länder emellan.
Samtidigt som Sverige lyfts fram som en förebild för hur mycket som satsas på FoU, finns bilden av oss som ett underpresterande land när det gäller hur stor del av satsningarna som kommer samhället till nytta. Bland annat om detta handlade föreläsningen ”Kommersialisering av universitetsforskning – Vad vet vi och hur går vi vidare?” Ekonomie doktor Diamanto Politis inledde.
– Det har länge förts diskussioner kring kommersialiseringen av offentlig forskning och utveckling, och att det är en svag länk i det svenska innovationssystemet. Diskussionen bygger ofta på en generellt sett stor tilltro till våra svenska universitet och högskolor när det gäller kunskapsöverföring och nyttiggörande av den forskning som bedrivs i högre utbildning, sa hon.
I bakgrunden ligger alltså ett antagande om att Sverige underpresterar inom entreprenörskap och ekonomisk tillväxt baserad på ny kunskap. Men denna bild av Sverige ifrågasättas nu av en växande skara forskare.
– Exempelvis finns ett antal studier som pekar på att det är väldigt svårt att jämföra FoU-studier mellan länder. Plus att det i stort sett blir omöjligt och opålitligt med de resultat som visats om man tar hänsyn till att länder har olika institutionella särdrag, och att man mäter FoU-investeringar på olika vis.
Även den teoretiska grunden för direkta samband mellan FoU, innovationer och tillväxt har ifrågasatts.
– Snarare menar man att tillväxteffekter av innovationer har tidsmässiga fördröjningar. De orsakar dynamiska effekter såväl inom landet, som mellan olika länder och ekonomier. Därför ska man inte heller förvänta sig något automatiskt samband mellan ett lands investeringar i akademisk forskning och dess tillväxttakt.
Snäv syn på nyttiggörande
I debatten förs ofta en relativt snäv syn på nyttiggörande fram. Faktorer som demokratiutveckling, miljöförbättringar och ökad livskvalitet glöms bort. Dessutom missar man att ta hänsyn till nyttiggörande med lång tidsfördröjning mellan forskningsresultat och kommersiella applikationer.
– Forskning i dag ska gärna kunna leda till affärer i morgon. Man frågar sig om forskaren är lönsam och om hans eller hennes forskargärning har potential att leda till kommersiella applikationer som kan knoppas av i form av nya företag, sa Diamanto Politis.
Professor Åsa Lindholm Dahlstrand menade att debatten om nyttiggörande handlar om att skapa en struktur som är lämpad för att utnyttja teknisk forskning till att skapa snabbväxande företag, så kallade gasellföretag. I dag har Sverige många företag som växer lite, och ett entreprenörskap som är möjlighetsbaserat och inte påtvingat. Trots detta fokuserar debatt- och policyaktörer på att vi borde kunna göra någonting mer.
– [De menar att] Vi borde kunna utnyttja våra satsningar på forskning och teknik, och våra satsningar på universiteten, till att skapa gaseller, sa Åsa Lindholm Dahlstrand.
Närmare 80 procent av de nya, teknikbaserade företag som startas i Sverige i dag har på något sätt sitt ursprung i näringslivet. Därmed kommer endast cirka 20 procent av de nystartade företagen från universitet och högskolor.
– Hälften av alla nya teknikföretag grundas på idéer direkt från det privata näringslivet. Det kan vara idéer som en arbetsgivare inte vill utveckla, exempelvis för att de vänder sig till fel marknader. Dessa kallas för ”corporate spinn-offs”.
För korta tidsperspektiv
Direkta avknoppningar från universitet utgör cirka 5 procent av de nystartade teknikföretagen i Sverige. Vanligare är att affärsidén kommer från universitetet, men att entreprenören också har tidigare erfarenhet i näringslivet. Dessa är lite drygt dubbel så många som de direkta universitetsavknoppningarna.
– Universitetsavknoppningar överlag växer ungefär lika fort som andra nya teknikföretag. Men de direkta universitetsavknoppningarna, det vill säga när universitetsforskare lämnar akademin för att själva kommersialisera sin forskning i ett nytt bolag, tenderar att växa relativt långsamt.
En annan form av företagande bygger på idéer från olika externa källor. Det kan exempelvis handla om att en entreprenör får eller köper en idé från ett universitet. Dessa externt utvecklade universitetsavknoppningar har högst tillväxt av alla nya teknikföretag. De växer med nästan 50 procent på 5 år. Lindholm Dahlstrand menade därför att det gäller att vi inte stirrar oss blinda på idéernas ursprung.
– Vi behöver titta mer på individerna bakom. Vi behöver inte bara se varifrån idéerna kommer utan vi behöver också titta på varifrån människorna kommer, konstaterade hon.
Se hela föreläsningen som webb-tv
För mer info: lindholm.dahlstrand@hh.se, diamanto.politis@hh.se—
