Entreprenörskap är mer än bara företagande och stora pengar. Det var den minsta gemensamma nämnaren under föreläsningen 11 december 2007. Tre unga forskare delade på Estraden och samsades under titeln fnuttNya vindar inom entreprenörskapsforskningenfnutt.
En vit man som på egen hand skapar något – gärna ett snabbväxande teknikföretag – och tjänar massor med stålar. Så ser den ut, den gängse (myt)bilden av Entreprenören. Men entreprenörskap kan vara så mycket mer. Det menade i alla fall den trojka som föreläste på 2007 års sista Estrad: Karin Berglund, Frederic Bill och Malin Gawell.
Filosofie doktor Karin Berglund, Mälardalens högskola, inledde. Hon la fram sin avhandling fnuttJakten på Entreprenörer – Om öppningar och låsningar i Entreprenörskapsdiskursenfnutt våren 2007.
– Vi ska prata om de nya vindar vi tror blåser inom entreprenörskapsforskningen. Vi ska försöka fatta oss kort och hålla upp vinden.
– Det finns många receptmakare inom entreprenörskapsområdet. Men jag tror inte att det handlar om recepten, utan om att se vad vi har i våra kylskåp, och vad vi kan göra av det. Alltså vad kan jag och vilka känner jag, och vad kan jag göra av det? Det är det entreprenöriella sättet att förhålla sig till fnuttreceptfnutt som forskaren Saras Sarasvathy föreslår. Jag hoppas att våra berättelser här i dag kan bli en del av era kylskåp, sa Berglund.
Hon visade sedan en bild av ett träd som fick illustrera hur entreprenörskapsforskningen har utvecklats genom åren. Vid rötterna ligger den tidiga nationalekonomiska forskningen där entreprenörskapet ses som en funktion på marknaden. Uppåt stammen kommer den beteendevetenskapliga forskningen med fokus på entreprenören som individ. Uppe i kronan hamnar dagens organisationsstudier som behandlar entreprenörskapet som en social process.
– Det här trädet gör att vi blir låsta i vad entreprenörskap är. Vi glömmer nog ibland att begreppet entreprenörskap kommer från franskans fnuttentreprendrefnutt – att ta sig för något. Om vi kom ihåg det kanske det skulle se annorlunda ut.
I sitt avhandlingsarbete studerade Karin Berglund projektet Mångfald i Företagsamhet, MiF. Det är ett så kallat Equalprojekt som har det överordnade målet att bekämpa all sorts ojämlikhet och diskriminering på arbetsmarknaden.
Enligt den dominerande tolkningen av entreprenörskap ser man projektdeltagarnas förmåga att skapa och utveckla företag, som i sin tur ska leda till ekonomisk tillväxt, som det centrala. Men så var inte fallet i MiF. Med utgångspunkt i Equaltanken ses entreprenörskap snarare som ett medel för att förändra strukturella förhållanden på arbetsmarknaden, och på så sätt skapa ett mer jämlikt samhälle.
– Man vände på begreppen i det här projektet. Det var intressant att se den förvirring som projektet skapade, både i den här regionen, och på andra håll i landet. Det handlade inte först och främst om att deltagarna skulle få hjälp att starta eget, utan om att se vilka strukturer som står i vägen för egenföretagande. Då är det inte längre entydigt vad entreprenörskap är. Det blev en omförhandling om hur vi ser på begreppet och vilka värderingar man vill lyfta fram.
Entreprenören hjältefieras
En del i den omförhandlingen är att vi måste inse att entreprenörskap kan ta sig uttryck på många olika sätt, inte bara genom företagande. Ofta syftar man till och med enbart på nyföretagande, gärna teknologiskt sådant, när man pratar om entreprenörskap.
– Det har också med människosyn att göra. Entreprenörskap är en del av den mänskliga aktiviteten och ska inte kopplas till vissa individer. Det finns en väldigt stark hjältefiering av entreprenören, som blir problematisk. Vi sätter gärna upp de här figurerna på piedestal, vilket gör det svårt att relatera till dem, konstaterade Karin Berglund.
Det handlar också om hur vi ser på samhällsutvecklingen, menade hon.
– Entreprenörskap kan utveckla samhället i så många andra dimensioner än enbart de ekonomiska, ändå är det den ekonomiska tillväxten som hela tiden återkommer.
– Men om vi ser exempelvis till diskussionerna som pågått de senaste åren kring klimatförändringarna, så finns det ju anledning att fundera på vilka andra dimensioner som entreprenörskap inbegriper.
Berglund liknar entreprenörskapsdiskussionen vid en väv som består av tjocka och tunna samtalstrådar. De tjocka trådarna är de bilder vi tar för givna. Dessa bilder tränger undan de alternativa sätten att se på entreprenörskap – de tunna trådarna. Genom att lyfta fram de tunna trådarna på olika sätt i samhället kan vi omkullkasta den mytbildning som omgärdar entreprenörskapet.
– Det är inte givet var vi kommer att hamna, det omförhandlas hela tiden. Och det är inte lätt att få till den här omförhandlingen av entreprenörskapsbegreppet. Det är ett så positivt laddat begrepp i dag, och det blir lätt obegripligt om man pratar om det på nya sätt.
– I den tankefigur vi har i dag ses entreprenörskap som vår tids skapelseberättelse. Det ger entreprenören en unik position som vår tids skapare.
Berglund menade att vi har flera fixeringsbilder vi behöver göra oss av med när det gäller entreprenörskap. Vi ser gärna entreprenörskap som något som enbart är skapande. Men det kan också vara förstörande, som Schumpeter påpekade. En annan fixeringsbild är att vi ser på entreprenörskap som en manlig företeelse, fast det givetvis lika gärna kan vara kvinnor som är entreprenörer. Vi ser också gärna till individen och missar kollektivet, uppmärksammar kreativiteten men bortser från imitationen, samt framhåller företagandet men ignorerar företagsamheten.
Vad får då det här för konsekvenser? Berglund menade att den stereotypa bilden av entreprenören leder till idealiserade versioner av individen som många får svårt att relatera till. Det i sin tur leder till uteslutning, vilket kväver snarare än gynnar framväxten av entreprenöriella processer i samhället.
– Om vi tror att människan måste förhålla sig till de här fixeringsbilderna, blir det problematiskt om man inte tillhör dem. En vanlig kommentar från de jag pratade med i mitt avhandlingsprojekt var: fnuttJag är ingen entreprenör, jag gör ju bara det här.fnutt Man känner helt enkelt inte igen sig i bilden av Entreprenören. Att de tjocka trådarna dominerar entreprenörskapsdiskussionen gör det svårt för många att klä sig i Entreprenörens dräkt.
Arkaisk dimension i entreprenörskap
Näst ut var ekonomie doktor Frederic Bill från Växjö universitet. Hans avhandling fnuttThe Apocalypse of Entrepreneurshipfnutt kom hösten 2006.
Han pekade på en paradox inom entreprenörskapsbegreppet. Samtidigt som det finns en tendens att förknippa entreprenörer och entreprenörskap med sådant som är nytt och kommande, finns det något ålderstiget över begreppen – eller med Frederic Bills ord: de har en fnuttarkaisk dimensionfnutt.
En arkaism är egentligen ett språkligt begrepp som syftar på ord eller uttryck som används för att ge en text en ålderstigen karaktär. Ett exempel är hur viss lagtext fortfarande på 1970-talet skrevs på ett manér som skulle efterlikna ursprungslagen från 1700-talet.
– Det finns något i entreprenörskap som ger ett lite ålderstiget intryck. Temat i dag är förvisso nya vindar, men det blåser fortfarande en hel del gamla vindar kring entreprenörskapet, sa Frederic Bill.
Han gav sedan två exempel på vad han menade är gamla vindar. Den första handlade om att Laurent Leksell från Elekta AB, utsågs till 2007 års entreprenör i Ernst & Youngs tävling fnuttEntrepreneur of the Yearfnutt. Han var vd för företaget mellan 1972 och 2005, och sitter numera i styrelsen.
– Jag tycker att det är fascinerande att han får priset. Jag ifrågasätter inte att han har gjort ett fantastiskt arbete med företaget, men det är anmärkningsvärt att han får priset när hans operativa gärning är avslutad. Det illustrerar att det finns en retrospektivitet inbakad i vår förståelse av entreprenörskap.
– Det här gjorde mig intresserad, och jag började titta tillbaka på vilka som har fått det här priset. För det första är det nästan bara män i teknikföretag. De tidigare vinnarna var fortfarande aktiva, men befann sig ändå i slutet av en rejäl expansion där de drivit fram sina företag till att bli internationella aktörer. Entreprenörskap blir alltså en slutetikett för en gärning. En gammal vind blåser fram i den här tävlingen: När man ska dela ut priset, ser man tillbaka på hur det var för ganska länge sen.
Ett annat exempel tog han från Gnosjöregionen, som ju ofta räknas som Den Entreprenöriella Regionen i Sverige. Ordföranden i en lokal industriförening där har gjort ett uttalande som, enligt Bill, i grund och botten är avvisande till marknadsekonomin. Ordföranden menar att det som är unikt i regionen slås sönder när företag säljs till utomstående.
– Det är rätt fascinerande att en ordförande i en industriförening i en entreprenöriell region inte tycker att det är bra att man kan köpa och sälja företag. Han tycker alltså inte att det är bra med marknadsliberalism, konstaterade Bill.
Han framhöll också att det ofta är först i efterhand man tolkar något som entreprenöriellt. När ett företag byggs upp sker det kanske i små steg, utan någon stor plan om entreprenörskap.
– Men det här med att blicka tillbaka kan bli problematiskt. Hur långt tillbaka ska vi gå för att hitta framgångsrecept, undrade Bill och visade en bild på pyramiderna i Egypten.
– Bara för att något var framgångsrikt då, behöver det ju inte betyda att det alltid är där man ska leta efter framgångsrika recept. De kan ju finnas någon helt annanstans. Det var en sak jag funderade på när jag skrev min avhandling: Var kan man tänka sig att man hittar andra berättelser om entreprenörskap som vi kanske inte är medvetna om?
Nyheter från utkanten
Ett ställe han letade på var i kosmologin, alltså i läran om hur allt hänger samman. Han menade att det i ett samhälle kan förekomma mycket omsorgsfullt utarbetade kosmologiska förklaringar kring vad gifter är och hur de fungerar. I samma samhälle kan det förekomma lika omsorgsfulla praktiker kring hur man framställer gifter. Men dessa kunskaper behöver inte vara korrelerade i någon egentlig mening. Det sker en frikoppling mellan det vardagliga och det kosmologiska.
– Möjligen kan vi se samma sak i våra samtida samhällen. Att det finns en utvecklad idé om varför entreprenörskap fungerar, men att det inte hänger ihop med hur man faktiskt startar företag. Det finns ideologiproduktion och en vardaglig kunskap. Kopplingen mellan dessa kan mycket väl vara högst begränsad utan att det hämmar bruket av den vardagliga kunskapen.
Två andra begrepp som Bill nämnde var fnuttminoriteterfnutt och fnutttillblivandefnutt. Minoriteter är allt som inte är standard, alltså allt som ligger utanför de tjocka samtalstrådar som Karin Berglund pratade om.
– Det är i utkanten av det etablerade som nya idéer växer fram. Som till exempel kollektivt entreprenörskap. Det ligger i utkanten av tanken om entreprenören som en ensam hjälte. Och där kan nya saker skapas.
– Vi måste fundera på vad det är som händer utanför det vi ser som entreprenörskap. Vad är det som sker och vad är det som är på väg att bli till? Det finns ganska många nya sätt att förhålla sig till det här om vi bara tittar lite förbi de etablerade begreppen.
Frederic Bill tog sedan upp ytterligare ett exempel från ordföranden i industriföreningen i Gnosjö. Han har även uttryckt att hans företags affärsstrategi bara var ämnad för styrelsens ögon. Kunder och anställda har inget med den att göra.
– Det är verkligen ett gammalt, arkaiskt tänkande. Det bygger på tanken att det är några som tänker och andra som gör i företaget. Det fanns en tid när man tänkte så här i stora industriföretag, men numera är det ganska ovanligt. Hur kan man genomdriva en strategi som är hemlig? Det är ju ganska svårt att vara delaktig i en strategi utan att känna till den. Det finns som sagt en gammal vind som fortfarande blåser på många ställen.
Slutligen visade Frederic Bill ett citat av de två forskarna Campbell Jones och André Spicer: fnuttBut what if research into the entrepreneur has, in its very failure, identified something critically important about the operation of the category of the entrepreneur, that is, that it is essentially indefinable, vacuous, empty?fnutt
– De menar alltså att det kanske är en viktig upptäckt att vi har kommit fram till att det är svårt att säga vem entreprenören är. Vi kan hålla på för evigt och diskutera vem som är entreprenör och vad entreprenörskap innebär. Låt oss därför strunta i det och i stället fundera på vad vi kan göra med hjälp av entreprenörskap. Det tycker jag är den relevanta frågan.
– Därför har jag lämnat den här sista power point-sidan blank. Det finns mycket man kan fylla den med. Och det tror jag Malin ska göra nu.
Entreprenörskap som skapandeprocess
Malin Gawell försvarade sin avhandling fnuttActivist Entrepreneurship – Attac”ing Norms and Articulating Disclosive Storiesfnutt i januari 2007 vid Stockholms universitet. Hennes del av föreläsningen handlade om socialt engagemang och entreprenöriellt handlande. Hon inledde med att knyta an till Karin Berglunds bild av en entreprenörskapsväv.
– Jag brukar hantera de här olika trådarna genom att bryta ner i entreprenörskap i olika dimensioner. En dimension, inte minst inom policy, handlar om tillväxt. Den känner ni igen. Det är en av de tjocka, förgivettagna trådarna som Karin pratade om. Men det finns alltså flera dimensioner, sa Malin Gawell.
En annan dimension är att se entreprenörskap som att skapa och driva en ny verksamhet. Det är härifrån Gawell utgår i sin avhandling. Men entreprenörskap och företagande kan också vara ett sätt att organisera arbetslivet. I vissa branscher är det helt enkelt så man gör. En annan dimension kan vara att prata om entreprenörskap i samband med management och ledarskap.
– Det finns flera sätt att se på det. Ibland finns alla på samma gång, och samverkar. Men alla dimensioner behöver inte vara uppfyllda för att det ska vara entreprenörskap. Det finns många olika definitioner, med olika innebörd – det är bra tycker jag.
– För mig handlar entreprenörskap alltså om processen att skapa och driva en ny verksamhet som bidrar till förändring och dynamik. Men förändringen och dynamiken är sällan genomtänkt på samhällsnivå. Entreprenörskap är i grund och botten något positivt, men ändå inte helt enkelt. Till exempel finns en tilltro att det ska lösa alla problem, särskilt när det gäller socialt entreprenörskap.
Gawell visade sedan en modell över hur hon ser på det sociala entreprenörskapet. Hon delar upp samhället i fem olika sektorer: offentlig sektor, företagssektorn, föreningar/ideella organisationer/folkrörelser, kooperationen/social ekonomi, samt vänner/familj.
– Det sociala entreprenörskapet finns i alla dessa sfärer. Och det mest intressanta är att det finns de som blandar detta hej vilt. Då kan det bli besvärligt för till exempel skattemyndigheten att få fram uppgifter från organisationerna. Man kan inte identifiera dem som det ena eller det andra.
– Det finns krafter som vill definiera det här på olika sätt. Men jag är inte säker på att det är så entreprenöriellt att göra det. Jag har inget emot att man skapar modeller, men man måste våga skapa helt nya saker också. Och använda den organisationsform som passar syftet. Ibland är det ett företag, ibland ett projekt och ibland ett nätverk, sa Gawell.
Ett fnuttproblemfnutt med det sociala entreprenörskapet kan vara att definiera vilket värde det har. Företag skapar ju ett ekonomiskt värde. Vad skapar då ett socialt entreprenörskap?
– Det här är inte helt lätt att sätta ord på. Jag fick ofta den frågan när jag startade mitt avhandlingsprojekt: fnuttVad är du vill göra, kan du sätta ord på det? Är det nåt flum?fnutt
Men Malin Gawell menade att det har hänt ganska mycket inom social redovisning, inte minst de senaste tio åren. En orsak är att social ekonomi har blivit ett policyområde som EU arbetar med. Då måste det också göras en viss uppföljning. Det handlar helt enkelt om att försöka sätta ord och siffror på det engagemang som finns inom det sociala entreprenörskapet. Vad är det egentligen man åstadkommer, vad tillför man samhället?
Det vanligaste är att se på det som en entreprenöriell handling som, i stället för att vara vinstmaximerande, bidrar till att skapa ett socialt värde. För att mäta det sociala värdet kan man till exempel omsätta engagemanget i produktion, i tjänster, i processer eller i påverkan.
– Men det kan vara lite svårt att finna sig till rätta inom entreprenörskapsdiskursen med det här. Jag brottades ganska länge med det när jag skrev min avhandling. Jag plockade nog snarare från civilsamhällesforskningen, där det mer handlar om att förändra än om att skapa ett värde. Det blir väldigt aktuellt när man pratar om klimathotet. Al Gore menar att vi måste förändra vårt sätt att leva, och inte bara tillväxa oss ur problemen. Det är precis vad socialt entreprenörskap handlar om.
Gawell menade därför att betydelsen av entreprenörskapet måste breddas, och det är också en av poängerna i hennes avhandling. Den handlar om bildandet av den ideella organisationen Attac Sverige.
– Här handlade det verkligen om en entreprenöriell process där människor tillsammans skapade en ny verksamhet som i huvudsak syftar till social förändring. Det var inte en person, utan fantastiskt många personer som bidrog.
Möjligheter vs nödvändigheter
En annan sak Malin Gawell funderade en hel del över i sitt avhandlingsarbete var möjligheter. Hur man fångar möjligheter på bästa sätt har länge varit en het forskningsfråga inom entreprenörskapsfältet. Men hur ser det ut i organisationer som Attac? Diskuterar man över huvud taget begreppet där?
– Ja, alla jag intervjuade pratade om möjligheter. Till exempel nämner de att det fanns en fnuttgolden opportunityfnutt för förändring inom globaliseringsfrågorna just då Attac startade.
– Men jag är inte säker på att alla möjligheter bara finns, man får nog faktiskt skapa dem själv också. Det är precis vad man pratar om inom entreprenörskapsforskningen också.
Men Gawell var inte riktigt nöjd med möjligheter som förklaring för varför saker blir gjorda inom civilsamhället. Det klingar till exempel inte så bra att säga: fnuttÅh, här finns några hemlösa att hjälpa, vilken möjlighet!fnutt Hon kände att det saknades något inom det sociala entreprenörskapet och förde därför in begreppet nödvändighet.
– Jag tror att många som håller på med sociala frågor känner att de måste göra något. De ser ett speciellt behov som de gör något åt. Det handlar oftast inte om ett eget behov, som att de behöver pengar, utan det är snarare relaterat till ilska och övertygelse om att det finns ett behov i samhället. Det handlar om en upplevd nödvändighet, som kanske inte alltid är reell. Man kanske inte hade behövt göra något, men kände att man var tvungen.
– Det här med nödvändighet tror jag är underskattat inom entreprenörskap. Man ska inte underskatta vad ilska och övertygelse kan leda till.
Ett socialt entreprenörskap kan, menade Gawell, bidra till en fnuttbättrefnutt värld.
– Frågan är vad som är fnuttbättrefnutt? Entreprenörskap kan bidra till engagemang och handling, men det ger inte svar på frågan vad som är bättre. Det är snarare en pågående diskussion som måste föras – ibland kanske en politisk sådan. Det finns en tilltro till att socialt entreprenörskap automatiskt ska bidra till en bättre värld. Men jag menar att vi inte får hoppa över den här diskussionen om vad en bättre värld egentligen är.
– Vi måste ställa oss frågor som: Vad tycker vi är nödvändigt? Vad är dagens möjligheter? Hur vill vi att morgondagens fnuttbättrefnutt värld ska se ut?
Se hela föreläsningen som webb-tv
För mer info:
karin.berglund@mdh.se
frederic.bill@vxu.se
malin.gawell@esbri.se—
