Potential i vindkraften

Följande text publicerades även i Entré nr 1, 2015:

Det handlar om de stora frågorna. Hur räddar vi klimatet? Och hur säkrar vi vår framtida energiförsörjning? Stort hopp sätts till den tekniska utvecklingen, och framväxten av nya innovationssystem. Kersti Karltorp har studerat havsbaserad vindkraft. Potential finns, men det krävs ordentliga insatser för att kunna växla upp ett steg.

På konferensen Ewea Offshore 2015 i Köpenhamn i mars berättade energiminister Ibrahim Baylan att regeringen kommer att tillkännage nya insatser för att finansiera havsbaserad vindkraft senare i år. Finansiering är en av de springande punkterna för att tillväxten verkligen ska ta fart inom området.

Det finns många exempel på initiativ runtom i Europa. En av de ledande finansiärerna av havsbaserad vindkraft i Storbritannien är en statlig investeringsbank med grön inriktning.

– När ett teknikområde blir tillräckligt stort, behövs det förändringar på många håll i samhällsstrukturen för att det ska kunna bli ännu större. Utvecklarna själva saknar ofta medel att finansiera en fullskalig utbyggnad, och många investerare upplever att riskerna är för stora. Det finns en hel del för politikerna att göra här, säger Kersti Karltorp.

Karltorp har räknat ut att det kommer att behövas upp till 10 000 nya ingenjörer i Europa om EU:s klimatmål ska nås till 2020 – bara inom havsbaserad vindkraft. Alla behöver inte vara specialutbildade inom havsbaserad vindkraft, eller ens inom vindkraft. Många anställs och internutbildas sedan inom företaget. Men ändå, här behövs en rejäl omställning om kompetensbehovet ska fyllas.

– Så länge man verkar på en liten nischmarknad går det bra att plocka kompetens från andra håll. Inom vindkraft kommer många till exempel från flygindustrin, där det finns mycket kunskap om aerodynamik. Men om inte tillväxten ska hämmas måste en teknik få ta plats inom utbildningarna. Och det tar tid. Man kanske måste börja med att utbilda lärare som sedan i sin tur ska utbilda studenterna.

Samhället och politikerna har såklart ett stort ansvar här, men industrin måste också uttrycka sina behov: Vilken kompetens behövs de närmaste 5-10-15 åren? Framväxande branscher är ofta inte så bra på att uttrycka det behovet. De har fullt upp med att hantera de akuta flaskhalsar som uppstår.

– De kanske inte alltid vågar heller. Flera av de turbintillverkare som jag har intervjuat nämnde att de har kompetensbrist, men de vill inte påtala det. De känner att de binder upp sig för att anställa ett visst antal ingenjörer.

Det har hänt mycket på området, framförallt ute i Europa. Omkring en procent av elanvändningen kommer från havsbaserad vindkraft. I Storbritannien, Tyskland och Danmark har man hunnit långt, bland annat tack vare stora statliga satsningar.

– En skillnad är att de har sett möjligheterna att bygga en industri omkring det. De ser det mer näringslivsinriktat och tänker att de får tillbaka genom nya företag och sysselsättning.

– I uppskalningsfasen handlar det mer och mer om näringslivsfrågor. I den initiala fasen är det ofta fokus på teknikutveckling.

Sverige ligger i bakvattnet och utvecklingen går mycket långsamt. Vattenfall har byggt havsbaserad vindkraft i Sverige, men är huvudsakligen aktiva i projekt utomlands. I Sverige anses det för dyrt att satsa. Flera svenska komponentleverantörer, som SKF och ABB, levererar också till projekt utomlands.

Det finns även utmaningar inom infrastrukturen. I Kårehamn utanför Öland invigdes en park med havsbaserad vindkraft hösten 2013, med kraft nog för halva öns befolkning. Det enda problemet var att det befintliga elnätet på Öland inte kunde ta emot all den el som producerades. 20-25 procent av projektkostnaden gick till att förstärka elnätet på land.

– I Sverige tas kostnaden för utbyggnad av nät ofta av de enskilda projekten. Fast man kan ju tycka att staten borde kunna ta den typen av kostnader, som i andra länder.

Kraftbolagen klarar av att bygga flera anläggningar parallellt, men kanske inte att äga dem. Här behövs en riskspridning, och nya finansiärer som är villiga att gå in i en framväxande teknik.

– Staten behöver inte ge bort pengar, men de kan se till att låna ut till vettiga villkor. Banker vill sällan ge lån till en omogen teknik. Och gör de det blir räntan hög, eftersom risken uppfattas som stor, säger Kersti Karltorp.

I Sverige är tanken att stöden till elmarknaden ska vara teknikneutrala och baseras på att en viss andel av den el som produceras ska komma från förnybara källor. I vissa länder i Europa har man i stället satsat på att stödja speciell teknik för att man vill se en utveckling åt ett visst håll.

– Det är missvisande att tro att vi är teknikneutrala i Sverige. De styrmedel som finns gynnar framförallt tekniker som är nästintill kommersiella.

– Om man menar allvar med att man vill utveckla ett teknikområde, måste man ta ett större grepp. Det finns en jättepotential i Sverige inom havsbaserad vindkraft. Men det behövs fler och bättre incitament om utvecklingen ska ta nästa steg, och förverkliga denna potential.

– Jag är hoppfull. Tekniken finns där, det är inte den som brister. Nu handlar det om vad vi som samhälle gör av tekniken.

Kontakta kersti.karltorp@gmail.com

Råd till politiker

• Se över incitamentsstrukturen, gröna certifikat räcker inte.
• Se över kompetensförsörjningen, utan utbildad personal blir det ingen utveckling.
• Se över finansieringsmöjligheterna, det är dyrt och riskabelt att utveckla ny teknik.
• Satsa på infrastrukturen, det behövs nät för att distribuera elen.———