”Open space” öppnade upp Esbris workshop

En kortare version av denna artikel publicerades under vinjetten
fnuttUtbildningfnutt i Entré nr 1, 2004:

12-13 november 2003 genomfördes Esbris sjätte utbildningsworkshop med hela 41 lärare från 22 olika universitet och högskolor. Nytt för i år var att en stor del av diskussionerna fördes i ett så kallat open space. Tekniken bygger på deltagarnas aktiva medverkan, och den verkade lämpa sig bra för entreprenörskapslärare.

Esbris workshop om lärande och entreprenörskap har under de år den genomförts utvecklats från en nationell till en nordisk angelägenhet. I årets workshop deltog lärare från Norge, Danmark och Finland. Deras erfarenheter blandades med lärdomar från 18 svenska lärosäten. Vissa deltagare var helt nya, medan andra var med för sjätte året i rad. Förväntningarna varierade, liksom intresset för olika frågor.

– Jag har varit borta från entreprenörskapsfältet i tio år, men ska nu starta upp en kurs så detta möte kommer lägligt för mig. Jag är mottaglig för lärande, sa Åke Gabrielsson från Umeå universitet.

– Mina förväntningar är att få input om att arbeta med case och partnerföretag. Hur får man företag att engagera sig och ta emot studenterna, undrade Dan Halvarsson från Växjö universitet.

Ragnar Ahlström Söderling från Högskolan Dalarna är en av workshopens veteraner. Han uttryckte uppskattning över att få återse sina kollegor.

– Jag är här för sjätte gången, och av samma orsak som tidigare: för att det är väldigt stimulerande att tala om undervisning i stället för om forskning.

Tredje generationens utbildningar

Daniel Hjorth, Esbri och Malmö högskola, har också deltagit i samtliga utbildningsworkshops. Han presenterade sin bild av hur de svenska entreprenörskapsutbildningarna utvecklats, och konstaterade bland annat att den tredje generationens utbildningar är här. I ett första steg handlade det om etablering och legitimering, i steg två om konsolidering och koncentration på metodfrågor. I dag gäller det att importera kunskaperna och vara innovativ.

– Entreprenörskapsutbildningen är inne i en mogen fas, men ändå har inte mycket hänt på examinationsfronten. Fortfarande dominerar den skriftliga tentan.

Hjorth ser många utmaningar för framtidens utbildningar. Han menar att en ökad heterogenitet skulle öka kreativiteten och förespråkar att exempelvis humaniora integreras i entreprenörskapsfältet.

– Varför använder vi inte fler konstnärer i utbildningen? Om entreprenörskap handlar om att skapa borde den estetiska kunskapen tillvaratas. Och om det handlar om att upptäcka borde experimentens roll uppgraderas.

Större delen av workshopens första dag ägnades åt fnuttopen spacefnutt, en dynamisk diskussionsteknik som låter alla komma till tals. Den går ut på att deltagarna formeras och omformeras i mindre samtalsgrupper efter sitt intresse för olika frågor. Om man har något man vill ventilera signalerar man ämne, plats och klockslag på en anslagstavla. Alla som är intresserade av samma sak vet då vart de ska bege sig. Ragnar Ahlström Söderling introducerade metoden.

– Open space är ganska anarkistiskt, men funkar förvånansvärt bra!

Lagen om två fötter

Open space bygger på fyra principer. För det första att de som kommer är de rätta personerna. För det andra att det som händer är det enda som kan hända. För det tredje att det startar när det startar och, för det fjärde, när det är slut så är det slut.

– Det är alltså ingen idé att gräma sig. Diskussionerna pågår så länge det finns energi. Den enda lagen som gäller för open space är lagen om två fötter, sa Ahlström Söderling.

Nämnda lag går ut på att deltagare som känner att de varken bidrar till, eller berörs av, en diskussion ska sätta den ena foten framför den första, och sedan den första foten framför den andra. De har alltså eget ansvar att lämna rummet om de inte får ut något av diskussionen.

– En effekt av open space är att egoister som bara är intresserade av att höra sin egen röst – inte att lyssna på andra – snart blir sittande ensamma.

Några av de ämnen som behandlades i open space var fnuttAffärsplaner i undervisningenfnutt, fnuttEstetik och entreprenörskapfnutt och fnuttAktionsforskning som bas i entreprenörskapskurserfnutt. Diskussionerna pågick i fem olika grupprum, men fortsatte även i korridorerna, under middagen och i de varma utomhuskällorna.

Workshopens andra dag inleddes med en utvärdering av open space-övningen. Några deltagare uttryckte då att det hade varit bra med någon form av koordinator som höll ordning på diskussionerna, samt mer förberedda ämnen. Detta protesterade andra emot.

– Entreprenörskap uppstår i möten, det är ett flöde. Då ska vi inte sitta här med färdiga koncept, utan våga komma utan, sa Pernilla Nilsson från Växjö universitet.

– Jag tror att många av oss är ganska nya inför det här med open space, men nu har vi provat det en gång. Det vore ju synd att inte köra ett varv till, nu när vi vet vad det handlar om, sa Pär Vilhelmson från Högskolan i Gävle.

Konstant kaos

Professor Nancy Carter var workshopens mest långväga gäst. Hon är verksam vid University of St Thomas i USA, men gästforskade på Esbri under en period hösten 2003. Carter har undervisat i tre mycket olika universitetsmiljöer under 25 år och delade med sig av sina erfarenheter under rubriken fnuttThis is the way I teachfnutt.

– Det korta svaret till frågan fnutthur undervisar jag?fnutt är förstås fnuttså bra jag kanfnutt. Men ni vet alla att det krävs hårt arbete.

Under sitt pass gick Nancy Carter igenom ett antal nycklar till lärande som hon identifierat. Hon menade bland annat att man måste se mångfalden i varje klass. Inlärningsmönstren är individuella, det finns inga patentlösningar.

– Det är bara att acceptera kaos som en konstant. Inom varje grupp finns variationer i form av kön, ålder, tidigare erfarenheter och så vidare. Som lärare måste man försöka lära ut så att alla har en chans att lyckas.

Samtidigt är det viktigt att inse att läraren bara har halva ansvaret för lärandet – resten av ansvaret ligger på studenten.

– Förr brukade jag klandra mig själv om jag inte lyckades nå delar av klassen. Nu vet jag att studenterna är olika motiverade, och det respekterar jag. Jag försöker hjälpa dem att uppnå sina mål, men det viktiga är att det är deras mål – inte mina, sa Nancy Carter.

Personliga relationen viktig

För att få en personlig relation till studenterna har professor Carter en rad knep. Ett är att fotografera alla vid det första undervisningstillfället, och spara fotona tillsammans med information om studentens tidigare utbildning, arbetslivserfarenhet samt mål med kursen. På så sätt lär hon sig vad alla heter, och kan använda deras kunskaper i undervisningen. Ett annat knep är att mejla var och en och ge positiv feedback på något de sagt eller gjort i klassrummet.

– Nästan alla svarar på mitt mejl, och då har vi etablerat en mejlkonversation.

– Den personliga kontakten underlättar lärandet. Ingen kan sitta och gömma sig längst bak i mitt klassrum!

Lärande är mer än bara läsning, menar Nancy Carter. För att få fart på klassen brukar hon skicka ut alla med engångskameror och uppdraget att fota potentiella affärsmöjligheter som de observerat. Sedan får de redovisa hur de tänkt kommersialisera dem, och varför.

En viktig del av lärarrollen är själva framträdandet. Carter förordar därför att man övar på att undervisa hemma, framför spegeln. Men som lärare måste man också hitta vägar ut ur den traditionella fnuttläraren frågar, studenten svararfnutt-loopen och i stället dirigera en diskussion mellan studenterna.

– I USA kommer många studenter till lektionen och väntar på att matas med information. Man måste då bryta modellen som de är vana vid, sa Nancy Carter.

Skarpa projekt i Lund

Under workshopen presenterades två entreprenörskapsutbildningar lite närmare. Hans Landström och Marie Löwegren var först ut. De berättade om de ambitiösa satsningar för att bygga upp forskning och utbildning inom entreprenörskapsfältet som pågår vid Lunds universitet. Fakultetsövergripande kurser, skarpa projekt och övningar i att starta företag är några av ingredienserna.

– Det är viktigt att involvera lärare från olika fakulteter i kursdesignen. Projektgrupperna bör också vara sammansatta av studenter från olika fakulteter, konstaterade Landström och Löwegren.

En annan av deras lärdomar är att när man arbetar med skarpa projekt krävs organiserande eldsjälar. Läraren måste också kunna koppla teorin till projekten på ett kvalificerat sätt.

Mikael Samuelsson och Daniel Yar Hamidi redovisade sina erfarenheter från arbetet med entreprenörskapsutbildningar vid Högskolan i Borås. Deras magisterutbildning i entreprenörskap och affärsdesign är uppbyggd kring tre steg: upptäckt, utveckling och kommersialisering. Det första steget handlar om affärsidéer och kreativitet, det andra om produktutveckling och projektledning, och det tredje om professionell försäljning, affärsdesign och projektarbete. Målsättningen är att studenterna ska lära sig att utveckla nya affärer i nya eller befintliga organisationer, alternativt hjälpa andra att göra detta.

– Vi är som Knoll och Tott på Högskolan i Borås. Vi springer runt och driver alla, inklusive rektor, till vansinne. Vi vill ha igenom alla våra idéer jättesnabbt, sa Samuelsson och Yar Hamidi glatt.———–