Olika finansiärer viktiga i olika etapper

Följande text ingick även i temat fnuttFinansieringsstafettenfnutt som publicerades i Entré nr 2, 2004:

Företags finansieringssituation kan liknas vid en stafett där flera finansiärer bidrar med pengar. I början är egna medel, och lån från släkt och vänner, viktigast. Senare i företagets liv avlöser leverantörskrediter, banklån, formellt och informellt kapital varandra som den viktigaste finansieringskällan. Men det får inte bli för mycket av det goda. Alltför stora kapitaltillskott kan påverka företagets utveckling negativt.

Forskningen kring små företags finansiering kom igång på allvar i slutet av 1970-talet. Merparten av forskningen härstammar fortfarande från USA och Storbritannien, men under senare år har ämnet rönt ett ökat intresse världen över. Professor Hans Landström, Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, har forskat kring finansiering av småföretag sedan början av 1980-talet. Han menar att några huvudfåror har hunnit utkristallisera sig, trots ämnets ungdom.

– För det första kan man konstatera att forskningen vanligen är utbudsorienterad, det vill säga man fokuserar oftast på den sida som står för kapitalet. Men det finns ett ökande intresse för finansieringens efterfrågesida där man tittar på de små företagens finansiella situation och överväganden, säger Hans Landström.

På utbudssidan har forskningen kring de formella venture capital-företagen fått mest uppmärksamhet. Det finns även en del forskare med intresse för det informella riskkapitalet, till exempel affärsänglar. Bankers finansiella funktion för små och nya företag är ett annat viktigt spår.

– En stor del av bankforskningen syns dock inte inom småföretagsforskningen. Forskarna betraktar sig som finansieringsforskare och presenterar sina resultat på finansieringskonferenser och i finansieringstidskrifter.

I Sverige är forskningen på området utspridd över hela landet och ganska fragmenterad. Så ser det även ut i resten av Europa och i USA. Det finns fortfarande inget riktigt starkt centrum för forskning kring små företags finansiering, men i Lund håller man på att skapa ett forskningscentrum kring riskkapital.

– Efter sommaren räknar vi med att ha 6-8 doktorander och en disputerad forskare som arbetar med riskkapitalforskning. Förhoppningsvis kan vi därigenom skapa en stark forskningsmiljö kring riskkapitalfrågor och se en snabbare tillväxt av kunskap inom området.

Onyanserad bild

En viktig del i kunskapsbildningen är att reda ut de begrepp som används inom fältet. Landström poängterar till exempel skillnaden mellan riskkapital och riskvilligt kapital. Riskkapitalet är relaterat till ägandet. Det handlar inte om att låna ut pengar, utan om att gå in som ägare i ett företag. Med riskvilligt kapital menas helt enkelt kapital som satsas i projekt med hög risk.

Riskkapitalet behöver inte nödvändigtvis vara riskvilligt kapital, eftersom man kan gå in som ägare i redan etablerade börsföretag utan att ta alltför stor risk. Riskvilligt kapital kan i sin tur handla både om ägarkapital till nya unga företag, och om rena lån där banker går in med pengar i högriskprojekt.

Inom riskkapitalmarknaden, som också kan kallas ägarkapitalmarknaden, finns olika aktörer. Det finns det formella riskkapitalet, venture capital-företagen, som investerar med andras pengar. Det finns också informellt riskkapital, det vill säga privatpersoner som investerar sina egna pengar. Slutligen finns det som brukar kallas fnuttcorporate venture capitalfnutt. Med det menas att stora företag går in som delägare i småföretag.

– Bilden av småföretagens behov av kapital är onyanserad. Finansiering i form av ägarkapital är inte ett grundläggande problem för de allra flesta företag i Sverige. De är levebrödsföretag som inte vill eller kan växa, till exempel en tandläkare med egen praktik, eller en hantverkare. De har inget behov av extern finansiering, utan klarar sig med en checkkredit och kanske ett rörelselån för att hantera förändringar i behovet av likvida medel.

En grupp som däremot kan ha problem med finansieringen är teknikföretag och entreprenöriella företag där man försöker göra något nytt och innovativt. Sådant kostar pengar. De är också högriskföretag och har därför svårt att hitta finansiärer. Det pratas ofta om att dessa företag upplever ett finansiellt gap, framför allt om de befinner sig i ett tidigt skede i utvecklingen. Det här är inget unikt svenskt fenomen, det gäller på de flesta marknader.

– En grundorsak är att det föreligger informationsasymmetri mellan företagen och finansiärerna. Det kan i sin tur bero på att företagen har svårt att förmedla informationen, eller på att finansiärerna är dåliga på att skaffa och bedöma den.

Oftast hänförs det finansiella gapet till bristen på kapital i tidiga skeden, och på finansiärernas oförmåga att hantera entreprenöriella företag i tidiga utvecklingsskeden. Men Landström menar att det troligen också är så att företagarna själva måste bli bättre på att hantera de finansiella frågorna, och att attityden till externt kapital måste förändras.

– Vi har ju en föreställning att unga teknikbaserade företag behöver mycket kapital, och att olika venture capital-företag ska stå för detta kapital. Så är det oftast inte. Av alla venture capital-investeringar är det bara någon procent som sker i sådd, alltså i ett mycket tidigt skede i företagandet. Största delen sker i expansiva, redan etablerade företag. Det är ett förhållande som gäller i många länder, även i USA.

– Företagarna måste inse att andra finansieringsmöjligheter finns tillgängliga – och lära sig att hantera dem. Allt ifrån olika fnuttbootstrappingmetoderfnutt, som Joakim Winborg studerat i sin avhandling, till den informella riskkapitalmarknaden med olika fnuttaffärsinvesterarefnutt som förgrundsgestalter, säger Hans Landström.

Förändrad riskkapitalmarknad

Trenden går alltså mot att de traditionella investerarna går in allt senare i företagen. Vem ska man då vända sig till för att få finansiering i ett tidigt skede? Björn Berggrens doktorsavhandling handlar om småföretagens finansiering. Han menar, precis som Landström, att hoppet i viss mån kan ställas till informella investerare.

– Riskkapitalbolagen, som förr var de som gick in med pengar tidigt, har blivit försiktigare. Många brände sig nog under IT-boomen och tar därför färre risker. Överhuvudtaget har det blivit svårare för nystartade företag att få in finansiärer, säger ekonomie doktor Björn Berggren, Centrum för bank och finans (CeFin) vid Kungliga tekniska högskolan.

Påståendet får stöd i internationell forskning. Den senaste rapporten från Global Entrepreneurship Monitor (GEM) visar att nästan 92 procent av allt investerat kapital i de 40 undersökta länderna kommer från informella investerare, ofta släkt och vänner. Men man får inte glömma att det formella riskkapitalet fortfarande är viktigt, särskilt som det ofta riktar sig mot de snabbast växande företagen. Under de senaste åren har dock mängden riskkapital som är tillgängligt i tidiga faser minskat dramatiskt.

– Det här är ytterst konjunkturberoende. Många har dragit öronen åt sig för tillfället – och det på goda grunder. Men det kommer säkert att förändras igen när ekonomin ser bättre ut. Om det finns en möjlighet att göra bra affärer kommer folk att söka sig dit.

Svårt för nya företag

Många riskkapitalföretag satsar i dag snarare på strukturaffärer, som att köpa ut företag från börsen eller köpa upp medelstora familjeägda företag. De är alltså inte klassiska riskkapitalföretag längre, utan har i viss mening bytt inriktning.

De som äger riskkapitalföretagen vill också se en avkastning på sitt kapital. Det är lika dyrt att satsa i ett litet som i ett stort företag, men det lilla företaget innebär en större risk. Det har lett till att man gör färre investeringar, och att de nyetablerade företagen har svårare att få finansiering.

– Det har uppstått ett glapp på finansieringsmarknaden. Det här glappet fylls till en del av statliga initiativ som Almi, Industrifonden och Nutek. De kan i vissa fall ge stöd i ett tidigt skede. Det har tillkommit flera statliga aktörer på senare tid, kanske som en reaktion på att riskkapitalet har minskat. Vinnova är ett sådant initiativ som har dykt upp, och som kan gå in tidigt och satsa i riktigt små företag, säger Berggren.

Släktingar och vänner utgör en investerarkategori som alltid har gått in i företagen i ett tidigt skede. Deras kreditbedömning är informell om man jämför med till exempel banker. En del affärsänglar går också in i ett tidigt skede. Men egna pengar är ändå den absolut viktigaste formen av kapital i nystartade företag, trots att de kanske inte räcker så länge.

– Att satsa en egen slant kan också vara en förutsättning för att få in mer kapital i ett senare skede. Banker och andra finansiärer gillar att man vågar satsa på sin idé. Det visar att man tror på företaget.

En inte helt oviktig källa till kapital är andra företag. De kan också gå in ganska tidigt. Dels genom att erbjuda längre krediter eller förskott, men också genom att dela vissa resurser. En annan möjlighet är att kunder och leverantörer köper in sig i varandra och bildar små minikoncerner. Incitamentet att investera på det viset kan vara att få tillgång till ny teknik före alla andra.

Det gäller alltså för företagen att veta vilken typ av kapital de ska söka sig till i olika skeden. Man kan se det som en finansieringsstafett där de olika finansieringsformerna avlöser varandra.

– Vissa typer av kapital är mer betydelsefulla i uppstarten av företag, exempelvis egna pengar och investeringar via släkt och vänner. När företaget växer blir andra typer av kapital viktigare, som till exempel leverantörskrediter eller banklån.

Jämfört med andra typer av finansiering är banklån den absolut största källan, om man tittar på summan utlånat kapital. Men det skiljer sig en del beroende på vilken bransch företagen verkar i. Banker är helt dominerande i tillverkande branscher som har bra säkerhet i maskiner och inventarier.

Men andra finansiärer än banker behövs givetvis också. Utvecklingen inom IT- och bioteknikbranschen skulle inte ha varit möjlig utan riskkapitalföretag och affärsänglar. De riktar sig till stor del mot nya riskfyllda branscher med stort finansieringsbehov.

Nutek och de andra statliga aktörerna är viktiga för det akademiska entreprenörskapet. Den här typen av entreprenörskap är ofta inte synligt för det traditionella riskkapitalet. Det beror på att de akademiska entreprenörerna saknar kontakterna som många andra entreprenörer har.

– Många finansiärer riktar in sig på en speciell nisch och väljer att investera i en viss typ av företag. Vilken typ av finansiering man har tillgång till beror alltså lite på var man kommer ifrån som entreprenör, konstaterar Björn Berggren.

Finansieringens nackdelar

De olika typerna av finansiering fyller olika behov, och relationen mellan finansiär och den finansierade skiljer sig också åt mellan finansieringsformerna. Framför allt affärsänglar tar aktivt del i företaget, och de är därför uppskattade. De är naturliga experter som vet mycket om de problem som kan dyka upp när man startar företag. Även riskkapitalföretagen är relativt aktiva.

– Banker har en helt annan roll. De är inaktiva investerare och bidrar med pengar, punkt slut. De kanske har kontakt med det finansierade företaget en gång om året, för att övervaka sitt lån. Det är en mer affärsmässig relation.

En anledning till att riskkapitalföretag och affärsänglar är mer aktiva är att de premierar tillväxt. De är delägare i företaget och får en del av vinsten. En bank lever på sin ränta, som inte är beroende av om företaget växer eller inte.

De flesta statliga aktörerna är heller inte så aktiva som finansiärer. Några av dem, till exempel Almi, har en viss kursverksamhet och företagen skickar in lägesrapporter. Men annars handlar det mest om att bidra med pengar.

Kan det finnas någon nackdel med att ta in extern finansiering? Ja, i vissa fall, menar Berggren. Om ett företag får en stor säck pengar i ett tidigt skede kan det dra på sig onödiga kostnader, bara för att pengarna finns där. Man kanske skapar en onödigt komplicerad organisation, eller skaffar ett alltför dyrt kontor.

– Det kan också hända att företaget utvecklar produkten i all oändlighet i stället för att börja sälja. En del entreprenörer är mer intresserade av själva produkten än av säljandet. Om de får mycket pengar i början har de inget större krav på sig att sälja. Då kanske det hade varit bättre att gå till en kund för att få ut ett förskott. Det kan ju vara så att de utvecklar en produkt som ingen vill ha.

– Det finns också en rädsla hos vissa entreprenörer för att ta in extern finansiering. De är rädda att förlora sin frihet och vill därför inte ge för mycket insyn. De flesta entreprenörer föredrar finansiering som inte ger så mycket insyn, till exempel statliga bidrag och leverantörskrediter.

Ängel med kunskap

Det är alltså långt ifrån alla nystartade företag som behöver externt kapital för att växa. Men just den gruppen är den mest intressanta enligt Staffan Gullander, adjungerad professor vid Linköpings universitet och Stockholm School of Entrepreneurship (SSES). Han har i sin forskning fokuserat på finansiering av nystartade företag, och framför allt på affärsänglar.

– Det handlar ofta om kunskapsintensiva företag som växer snabbt. Tillväxten är inte en belöning om företaget går bra, den är en nödvändighet för att det ska gå bra. Till exempel för att produkten har kort livslängd och man måste nå ut med den snabbt, säger han.

Gullander har själv varit verksam som affärsängel och även sysslat med investeringar i venture capital-företag. Han har också skrivit en handbok om affärsängelnätverk.

– En typisk affärsängel är en före detta entreprenör som har startat flera framgångsrika företag. Hon eller han har sedan sålt företagen och har mycket pengar och tid över. Det är oftast inte pengarna som lockar till investeringar, utan snarare att hitta ett sätt att vara med på spelplanen.

Affärsänglarna letar vanligtvis investeringsobjekt inom sina egna branscher. Merparten investerar också i företag på hemorten, bland annat för att det är lättare att besöka och följa upp sina investeringar. Det kan också vara så att man vill ge något tillbaka till sin region.

– En annan förklaring till varför affärsänglar väljer att investera i sin geografiska närhet, är mer sociologisk. Eftersom det ofta handlar om nystartade företag har man lite eller inget att gå på i bedömningen. Då bedömer man entreprenören som person i stället för projektet som sådant. Genom sitt nätverk får affärsängeln den information som behövs, och nätverk är oftast lokala.

Affärsänglar går in med både pengar och kunskap i sina investeringar. Det är kanske framför allt kunskapen som är viktig för det nya företaget. Affärsänglarna är med och stöttar i ett tidigt skede. De tar också ofta hand om vissa delar av affärsutvecklingen. Pengarna blir mer som ett bevis på att man tror på projektet och ger det en viss legitimitet.

När sedan företaget har växt lite tar ofta venture capital-företagen över stafettpinnen. Eftersom det då handlar om att förvalta andras kapital, gäller också andra beslutskriterier. Man måste kunna redogöra för varför man har satsat i ett visst företag, något som affärsänglarna inte måste tänka på. De satsar ju sina egna pengar. Men företagen som venture capital-företagen satsar i är också mer etablerade, det finns mer att titta på när finansieringsbeslut ska fattas.

– Den här växlingen från affärsänglar till venture capital-bolag är intressant. Numera går ofta konsortier in ungefär samtidigt med pengar i nystartade företag. Ett sådant konsortium kan bestå av några affärsänglar och ett par venture capital-bolag. Då går venture capital-bolaget in med pengar i ett tidigt skede, men kommer inte in aktivt förrän senare, när växlingen från affärsängel ska ske.

Internationella undersökningar visar att ungefär 70-80 procent av alla investeringar från affärsänglar sker genom den här typen av konsortier. Det kan bara delvis förklaras genom riskfördelning, menar Staffan Gullander.

– Affärsänglar har inte samma portföljtänkande som venture capital-bolagen. Det handlar mycket om att det är kul att göra något tillsammans. På det här viset kan de hålla koll på vad som händer i branschen. De får också träffa entreprenörer och andra affärsänglar. Det innebär även en minskad arbetsbörda. Affärsänglar vill inte bränna ut sig genom att hålla på med för många projekt samtidigt. Därför jagar man investeringsobjekt tillsammans, och turas om att leda jakten.

Nätverk ger utväxling

Affärsängelnätverk har också visat sig vara ett bra sätt att öka finansieringen. De flesta affärsänglar vill inte ha uppmärksamhet, men de vill ha en viss kontakt. Därför är ett nätverk med en manager en bra lösning. Managern känner alla änglar var för sig och kan kontakta dem om det dyker upp intressanta finansieringsobjekt. Det blir också lättare för företag som letar efter finansiering att hitta affärsänglarna.

Vid så kallad inkubatorverksamhet kan det också vara bra att ha kontakt med affärsänglar. När företagen ska ta sig ur inkubatorn behövs någon form av finansiering. Därför är det bra om man som inkubator har ett affärsängelnätverk knutet till sig. Båda parterna kan tjäna på den här typen av samarbete. Änglarna får närmare insyn i nystartade företag och entreprenörerna kan komma i kontakt med eventuella finansiärer.

Men det är inte helt lätt att bilda affärsängelnätverk. Organisationer som Nutek försöker därför stimulera framväxten av nätverken. I dag finns ett 30-40 tal i Sverige.

– Det är bra med enskilda affärsänglar, men genom att starta nätverk får man verkligen utväxling. Det är inte bara en social företeelse utan också funktionellt välfungerande, säger Staffan Gullander.

För mer info, kontakta:
bjorn.berggren@fek.uu.se
staffan.gullander@sses.se
hans.landstrom@fek.lu.se ———–