Lärare lärde av varandra på Esbris workshop

En kortare version av denna artikel publicerades under vinjetten fnuttutbildningfnutt i Entré nr 4, 2004:

8-9 november 2004 genomförde Esbri den sjunde årliga workshopen om entreprenörskap och lärande. I år deltog 35 lärare från 19 olika lärosäten i Norden. Två specialinbjudna talare – John Mullins från London Business School samt Ulf Olsson från Lärarhögskolan i Stockholm – bidrog också med sina erfarenheter.

På Esbri är det främst Malin Gawell och Daniel Hjorth som arbetar med att utforma workshopen, men deltagarna får också vara med och påverka den. De inbjuds att vara medskapare genom att föreslå teman och former för diskussionerna.

– Det här är den fjärde workshopen som jag är inblandad i. Efter att ha jobbat med innehållet, anmälningar och alla praktiska detaljer under en längre tid känns det alltid väldigt kul när workshopen verkligen börjar, konstaterade Malin Gawell.

– I år har vi satt upp ett ganska tight schema med högt tempo. Vi börjar med korta presentationer av alla lärosäten, från norr till söder. Vad har ni för visioner, vilka utmaningar ser ni och vilka frågor bör vi jobba med? Behöver vi hitta andra former för att utveckla utbildningarna på bästa sätt, undrade hon.

Rörelser i samhället

Daniel Hjorth fyllde på med ytterligare frågor för att stimulera diskussionen.

– Entreprenörskap har blivit en interdisciplinär motor på våra lärosäten. Men vad händer i ett samhälle där entreprenörskapstankarna lanseras? Och vad innebär det för oss som lärare?

– Det finns också andra viktiga rörelser i samhället att beakta. Det sker exempelvis en omstöpning av gymnasieskolan där entreprenörskap är ett nytt fokus tillsammans med genus, internationalisering och naturvetenskap. Att entreprenörskap kommer att påverka alla skolämnen innebär en ny startpunkt och en ny kvalitet, sa Hjorth.

Från Luleå tekniska universitet deltog bland andra Mats Westerberg. Han inledde lärosätespresentationerna med att berätta att man i Luleå började skapa fnuttdet entreprenöriella universitetetfnutt år 2000. Det innebär nya strategier där arenor är en viktig del.

– Vi tycker att vi har en historia av att göra nya saker. Att vi är där vi är gör att vi måste tänka nytt för att locka studenter, sa Westerberg.

– Våra nya arenor fungerar som mötesplatser för studenter, lärare och forskare från olika discipliner, samt för det omgivande samhället. Entreprenörskap kommer in automatiskt men vissa arenor är mer entreprenöriella än andra.

Kreativ överlappning

Den mest entreprenörskapsinriktade arenan är kanske fnuttArena innovativ teknik och företagandefnutt där studenterna kan läsa 120-200 poäng. På Luleå tekniska universitet finns åtta kurser om 5 eller 10 poäng som har explicit koppling till entreprenörskap.

– Vi vill att varje person ska vara som ett häftstift. Var och en ska ha en fast förankring i sitt eget ämne, men också överlappa varandra. Då händer spännande saker.

– Så här fyra år efter omdaningen av universitetet upplever jag att vissa saker har gått fel medan andra har gått bra. Men så är det att vara entreprenöriell – man får ta stötar ibland. Det ska inte gå som planerat när man är entreprenör, sa Mats Westerberg.

Jessica Eriksson berättade om de olika kurser som ges vid Umeå universitet och bollade över några frågor till sina kollegor på andra lärosäten. Bland annat undrade hon hur man bör bära sig åt för att öka entreprenörskapskursernas attraktionskraft.

– Många studenter säger: fnuttDet verkar roligt – men vad blir man?fnutt. Entreprenörskap är ju inte lika etiketterat som till exempel management. Vad har ni för erfarenheter av detta? Hur fnuttsäljerfnutt man entreprenörskapskurserna? Själv tycker jag att kunskap om entreprenörskap är oerhört viktigt, oavsett vad man jobbar med.

– Jag undrar också hur man får balans mellan forsknings- och näringslivskoppling. Vi upplever att det praktiska intresset tar över och har därför försökt få studenterna att göra replikstudier på pågående forskning, sa Jessica Eriksson.

Regional förankring viktig

Ragnar Ahlström Söderling var en av de lärare som deltog från Högskolan Dalarna. Han talade om lärosätets olika kurser och program, samt samarbeten med bland andra Företagarnas och Lantbrukarnas riksförbund.

– Till våra visioner och utmaningar hör att utveckla ämnet. Vi vill öka förståelsen för att entreprenörskap är något mer än företagsekonomi. Vi vill också engagera andra ämnesgrupper, till exempel kulturgeografin.

– Ett annat mål är att öka kontakterna med regionen. Vi vill att företag och organisationer ska bli medvetna om att vi har en entreprenörsskola på Högskolan Dalarna, sa Ahlström Söderling.

Olle Wängsäter och Niclas Cronsell är verksamma vid Högskolan i Gävle. De hade med sig frågor om fnutthögskolemässighetenfnutt i entreprenörskapsutbildningarna.

– Hur bör man knyta ihop teori och praktik? Och hur långt är det lämpligt att gå i de teoretiska examinationskraven, undrade de.

Björn Bjerke har erfarenheter av att bygga upp entreprenörskapsutbildningar på såväl Stockholms universitet som Malmö högskola.

– Att undervisa i entreprenörskap, företagsamhet, handlar om att plantera och fostra attityder så att studenterna blir företagsamma. För det behövs både huvud och hjärta – men också mage, så att de vågar ta språnget, sa han.

Blandade bakgrunder ger bra projekt

Bjerke betonade vikten av att blanda studenter med olika bakgrund och erfarenheter. Det stimulerar kreativiteten inom entreprenörskapsutbildningen.

– När barnmorskor, vinproducenter, skådespelare och dietister möts på en utbildning uppstår tvärvetenskapliga projekt. Studenterna har kul, och det går också ganska bra. Hälften av de 100 personer som har gått utbildningen i Stockholm driver i dag företag själva eller tillsammans med andra, berättade Björn Bjerke.

Christer Nygren och Tommy Torsne undervisar i entreprenörskap vid Mälardalens högskola. De tog bland annat upp frågor om hur man som nytänkande lärosäte behåller energin över tiden, och om nya former för examination.

– När man utbildar i nytänkande måste man också ta konsekvenserna av det. Men hur gör man när en student vill redovisa sina kunskaper genom teater? Jag menar att det är en sak att undervisa i kreativitet, och en annan sak att hantera konsekvenserna, sa Torsne.

– Jag får hela tiden känslan av att det är för många PM, även om vi försöker mixa det, sa Nygren.

Entreprenörskap för hälsosektorn

Leif T Larsson och Caroline Wigren presenterade Internationella Handelshögskolan i Jönköpings utbud för entreprenörskapsintresserade studenter. Lärosätet satsar stort på entreprenörskap och egenföretagande så 250-300 studenter i klassrummet är inte ovanligt. Det internationella inslaget är också stort. Ungefär 85 procent av dem som läser kandidatprogrammet studerar utomlands under en period. Motsvarande antal utbytesstudenter kommer till Jönköping för att plugga där.

– Kurserna är öppna för både ekonomer och ingenjörer, sa Larsson.

– Nyligen fick vi också en förfrågan om att ge en entreprenörskapskurs på Hälsohögskolan. Sjuksköterskor, arbetsterapeuter, socionomer, tandhygienister och många andra inom sektorn förväntas att driva eget när de är klara. Vi kommer att utgå från vår fungerande struktur och starta utbildningen våren 2005, sa Wigren.

Hon berättade också om den utbildning i eget företagande som Internationella Handelshögskolan i Jönköping levererar till Vaggeryd. Syftet är att förändra den befintliga strukturen och utveckla bärkraftiga tjänsteföretag. Vaggerydsstudenterna läser kurser i Jönköping och har, liksom studenterna på högskolans entreprenörskapsutbildning, möjlighet att driva ett fnuttFuture Enterprisefnutt. Future Enterprise är ett tvåårigt program som löper parallellt med de teoretiska kurserna. Det ger studenterna möjlighet att tillämpa det de läser om i ett eget företag.

Norskt nytänkande

Egil Norvald, Högskolan i Østfold, hade ett och annat att säga sina kollegor som är verksamma på lärosäten runtom i Norden.

– Det har varit intressant att lyssna på era presentationer – men nu måste jag sticka ut hakan lite. Ni tänker så fyrkantigt!

Norvald har arbetat med entreprenörskapsutbildningar sedan 1992. Han menar att det handlar om att utveckla människor.

– När studenterna ansöker frågar vi inte var de kommer ifrån. Det räcker med att de är intresserade, då är de välkomna.

– Vi kör alla kurser parallellt. Då blir det ingen stress innan jul. Och utbildningen har inget schema, för det skapar bara skygglappar. Det är ingen vits att kunna matte enbart mellan tio och tolv på tisdagar, sa Egil Norvald.

Entreprenörskapsstudenterna på Högskolan i Østfold får bilda team och tränas i att presentera sina projekt. De får också den viktiga näringslivskopplingen.

– Till er som jobbar med affärsplaner och 5-, 10- eller 20-poängskurser vill jag bara säga – kasta ut det! Tänk nytt! Då blir det en glädje att gå till jobbet, sa Norvald.

På Centrum för entreprenörskap och affärsdesign, Högskolan i Borås, arbetar bland andra Daniel Yar Hamidi med en kombination av forskning, utbildning och rådgivning i syfte att skapa nya affärsverksamheter.

– Det räcker inte att bara tillhandahålla utbildning. Vi måste också förändra attityderna till entreprenörskap, sa han.

I högskolans första entreprenörskapsprogram läsåret 2003-2004 deltog 20 studenter i åldern 22-50 år, med blandade kompetenser och erfarenheter. Hittills har det utmynnat i tre företag med åtta anställda. Yar Hamidi konstaterade att samarbetet med näringslivet fungerar bättre än det med andra institutioner.

– Man får mer konstruktiv kritik från näringslivet än från andra akademiker.

– Som jag ser det består våra utmaningar i att engagera studenter och lärare, samt att säkra en långsiktig finansiering, sa Daniel Yar Hamidi.

Från Växjö universitet kom hela fem lärare. Jan Alpenberg var en av dem.

– Entreprenörskap sitter i väggarna på Växjö universitet. Vi har en grundkurs som alla – inklusive utbytesstudenterna – läser, sa han.

Ordning möter kaos

Linda Nordberg berättade om hur man i Växjö låter studenterna möta två kontrasterande bilder. På så vis tydliggörs entreprenörskapets särart. Till att börja med är utbildningen traditionell med vanliga föreläsningar, tentamen och allmän ordning och reda. Detta byts mot ett experimentellt kaos där lärandet sker i polylog. Dialogen lärare – student öppnas upp till ett större samtal där studenterna lär varandra.

– Efter två veckor tas textboken av daga – den förstörs faktiskt handgripligen. Studenterna får själva ansvar för att bilda grupper och ta kontakt med entreprenörer för sina projekt.

– Finns det utrymme för entreprenöriellt lärande inom akademin? Och hur skapar och upprätthåller man det i en traditionell miljö? Det är två av de utmaningar – eller möjligheter – som vi ser, sa Nordberg.

Helle Meibom-Færgemann och Uni Vous Ortman är verksamma vid Aarhus universitet och Center for Entrepreneurship som är ett samarbete mellan fem danska universitet samt Århus kommun. De berättade bland annat om de seminarier som arrangeras för lärare, forskare och doktorander i syfte att inspirera till att undervisa i entreprenörskap.

– En utmaning är att integrera icke-schemalagda aktiviteter med den meritgivande undervisningen. En annan är att utveckla utbildningsmässiga aktiviteter som uppfyller olika studieinriktningars krav, sa de.

Europeiska utblickar

Efter att alla workshopdeltagare hade presenterat sina nuvarande utbildningssatsningar och utmaningar inför framtiden kändes det som att rummet var fyllt av intressanta diskussionsspår. För att ytterligare stärka inspirationen följde två programpunkter med europeiska utblickar.

Först ut var Björn Bjerke som rapporterade från en konferens om entreprenörskapsutbildningar som genomfördes i Paris i september 2004.

– Vi reflekterade bland annat kring hur långt vi har kommit inom både utbildnings- och forskningsområdet på olika platser i Europa. Storbritannien har kommit ganska långt och Frankrike likaså, även om man där mest är inriktad på magisternivån.

– Det franska utbildningssystemet är väldigt fakultetsindelat så det är svårt att samarbeta över gränserna. Forskningen är praktiskt inriktad, sa Bjerke.

Han konstaterade också att varken Ungern, Holland, Belgien, Tjeckien eller några andra centraleuropeiska länder fanns representerade vid konferensen. I Grekland fokuserar man på regional utveckling och i Italien är intresset för entreprenörskapsutbildningar litet.

– Italienarna resonerar: fnuttVarför ska vi ha utbildningar i företagande? Vi är ju så bra på det ändåfnutt, sa Björn Bjerke.

Case ger handgripligt lärande

Det andra europeiska inslaget stod John Mullins för. Han leder entreprenörskapsgruppen på London Business School och var inbjuden för att tala under rubriken fnuttThis is the way I teachfnutt. Mullins tyckte dock att det var för trist att prata om sin undervisning och beslöt därför att istället visa hur han undervisar. Detta gjorde han genom att dela ut ett case till alla deltagare och därefter starta en diskussion om för- och nackdelar med olika affärsbeslut.

– Jag försöker undervisa på samma sätt som jag lärde mig cykla en gång i tiden. I början trillade jag av men då var det bara att försöka igen. Till slut kunde jag cykla.

– Jag är ingen förespråkare av silkesvantar i undervisningen. Det gör inget om studenterna får lite bulor och skrapsår. Som lärare måste man låta dem falla av och sedan borsta av dem så att de kan försöka igen, sa John Mullins.

I sin undervisning använder Mullins fallbeskrivningar av den typ som workshopdeltagarna fick prova. Han menar att studenterna lär sig mycket mer av att använda verktygen på ett case än om de bara blir matade med powerpoint-presentationer. Parallellt får de utveckla egna projekt som i slutet av kursen bedöms av professionella riskkapitalister.

– Under min kurs får studenterna inte bara läsa om entreprenörskap; de får också höra om det, prata om det och uppleva det själva. Därigenom är chansen ganska stor att de faktiskt lär sig något.

En annan positiv aspekt av att använda fallbeskrivningar i undervisningen är att det kan lyfta lärarens självförtroende. Särskilt nya undervisare undrar ofta med vilken rätt de står i klassrummet och lär ut entreprenörskap. Då kan det kännas tryggt att veta att man själv har tagit fram de case som kursen bygger på.

– Jag examinerar inte på traditionellt sätt. Betygen sätter jag efter hur väl studenten bidrar till de andra studenternas lärande. Under lektionerna antecknar jag hela tiden så att jag vet vad var och en har tillfört diskussionen.

– Efteråt har jag hört studenter säga: fnuttDet var en riktigt cool kurs. Men Mullins är hård, han frågar alldeles för mycketfnutt, sa John Mullins belåtet.

Diskursen bygger på historien

Utbildningsworkshopens andra dag inleddes med en pedagogisk djupdykning. Ulf Olsson från Lärarhögskolan i Stockholm föreläste då om bland annat diskursanalys, nutidshistoria och styrningsmentalitet.

– Vad är det för sociala rörelser som gör att ni talar om entreprenörskap, frågade Olsson deltagarna.

Enligt honom förklarar diskursen hur vi tänker om olika saker. Ordet fnuttdiskursfnutt kan översättas med fnuttberättelsefnutt, eller fnuttmanusfnutt. Det är de föreställningar som gör att vi tänker på ett visst sätt i en viss tid. Diskursen påverkas bland annat av historien, samhället, framtiden och den teknologiska utvecklingen.

– I berättelser om företagandets sfär måste entreprenören framställas på ett visst sätt, annars går historien inte ihop, exemplifierade Ulf Olsson.

– I diskursen finns en sorts sanning inbyggd. Men vad är det vi tar för givet, och vilken bild av framtiden vill vi slå fast?

Genom att utgå från dagens tankefigurer och spåra dem bakåt i tiden kan man förstå dagens diskurs. Till exempel kan det vara intressant att jämföra hur vi beskriver framtiden i dag med hur den beskrevs på 1930- och 1940-talet, eller på 1600- och 1700-talet. Likheterna och skillnaderna berättar en hel del om hur vi tänker på 2000-talet.

– Huvudfrågan är egentligen inte hur något är, utan hur vi tänker om det.

Livslångt lärande – om vad?

Olsson diskuterade också tänkandet om samhällets styrning – styrningsmentaliteten – i termer av frihet och makt. I dag råder en sorts fnuttsolidarisk individualismfnutt menar han. Individerna förväntas exempelvis ta ställning för vilket elbolag som är billigast och bäst, och hur man bör placera sina pensionspengar för att få störst utdelning. Men frågan är om det upplevs som frihet?

De nya valmöjligheterna kan sägas hänga ihop med diskussionen om livslångt lärande. I Statens offentliga utredning om folkhälsa ses lärande och personlig utveckling som en livslång process. Och i en skrivelse från Skolverket år 2000 fastslogs att vi i alla sammanhang behöver vara lärande. Detta ställer också krav på dem som undervisar.

– Tidigare behövde vi inte ens sätta in pensionspengarna. Valfrihetstänkandet gör att vi, för att kunna välja rätt, hela tiden måste utbilda oss.

– Samhället förändras så snabbt att det är omöjligt att förutspå vilken kunskap som kommer att bli viktig, sa Ulf Olsson.

Läraren bör vara entreprenöriell

Efter Olssons presentation vidtog en intressant diskussion.

– Att vara en bra lärare handlar helt enkelt om att veta vad man snackar om, ansåg Björn Bjerke.

– Att vara en god pedagog i entreprenörskap handlar om att ställa de fnuttöppnandefnutt frågorna istället för att ge de fnuttslutandefnutt svaren. Läraren ska leva som han eller hon lär, det vill säga vara entreprenöriell i någon mening, fortsatte han.

– Entreprenörskap har varit i en entreprenöriell fas. Nu börjar ämnet bli hyfsat väletablerat och då måste man skapa om för att fortsätta vara entreprenöriell, sa Malin Gawell.

– Vi pratar alla om fnuttentreprenörenfnutt som om vi vet vem det är! På Internationella Handelshögskolan i Jönköping trodde vi att våra studenter skulle starta eget, men det visade sig att de gärna anställdes av ABB. Vår styrelse blev först förskräckt och såg det som ett misslyckande, men det gäller ju att tänka om. Man kan ju vara entreprenöriell inom en organisation också, sa Caroline Wigren.

– Bara för att man har genomgått en entreprenörskapsutbildning är man ju inte entreprenör. Kanske skulle det passa jättebra att sätta entreprenörskapsstudenter – som har förmåga att förändra – i förvaltande positioner, tillade Jan Alpenberg.

Daniel Yar Hamidi var inne på samma linje.

– Vi kan inte göra våra studenter till entreprenörer. Däremot kan vi erbjuda dem kunskap om processen, nytänkande, problemlösning och näringslivskoppling. Var de sedan hamnar spelar väl mindre roll, tyckte han.

Utbildning med dubbla roller

Dag två innehöll gruppdiskussioner i två pass. Under det första passet diskuterade en grupp fnuttMovements in Entrepreneurshipfnutt: forskningsmässiga rörelser inom såväl företagsekonomin som andra discipliner med koppling till entreprenörskap. En annan grupp talade om hur man kan skapa entreprenöriella och experimentella utbildningsformer. I den tredje gruppen var diskussionsämnet syftet med entreprenörskapskurser och -program. Är det att skapa entreprenörer, att undervisa om entreprenörskap, eller både och? Milan Veljkovic var en av dem som deltog i denna diskussion. Han utbildar ingenjörer i entreprenörskap på Luleå tekniska universitet.

– Många ingenjörer bär med sig idéer men vågar inte starta företag för att de saknar marknadskunskap, sa Veljkovic.

– Som jag ser det är det oerhört viktigt med praktikfall, men vi undervisar studenterna med hjälp av nya praktikfall som läraren inte vet svaret på. Då jobbar lärare och studenter tillsammans och skapar kreativitet i grupp. Det är enkelt att vara klok när man har facit, men svårare att komma till klassen utan svar. Det kan ju gå åt skogen, fortsatte han.

– I Jönköping arbetar vi mest med att skapa ett entreprenöriellt förhållningssätt. Företaget får komma längre fram, sa Leif T Larsson.

Knut Merdem från Högskolan i Østfold ansåg det viktigt att lyfta fram entreprenörens uthållighet och tro på sin idé.

– Rausing gick med underskott i flera år. Många sa: fnuttNu får du väl slutafnutt men han var envis. Entreprenörer måste tåla motstånd, osäkerhet och hög risk under lång tid.

Nytt tänk

Flera i gruppen talade om exploateringen av entreprenöriella möjligheter, samt att synen på företagandet har förändrats.

– När man är ung försöker man skapa möjligheter. När man är gammal försöker man hitta dem, sa Milan Veljkovic.

– När jag var ung diskuterade man företagsstarter i termer av något som skulle gå i arv i familjen i många generationer. I dag hör jag ungdomarna prata om att fnuttköra företag ett tagfnutt. Det är ett helt annat tänkande, konstaterade Björn Bjerke.

Mellan de två diskussionspassen presenterade Annika Rosing från Nutek det förslag till nytt nationellt entreprenörskapsprogram som verket har tagit fram. Programmet riktar sig till såväl grundskole- och gymnasienivån som universitetsnivån. Det syftar också till kompetensutveckling hos företagsrådgivare och näringslivsutvecklare.

– Nutek har länge jobbat för mer entreprenörskap i skolan. Nuförtiden är det inte lika motigt, sa Rosing.

– Regeringen har konstaterat att företagandet är lågt i det svenska samhället. Vi behöver fler företagare som kan anställa fler, sa Rosing.

Breda insatser behövs

Hon hänvisade till en studie som visar att 71 procent av de svenska ungdomarna kan tänka sig att bli företagare. 29 procent föredrar att vara det. För att stötta dem krävs, enligt Nutek, en entreprenörskapspolitik som är sektorövergripande, flexibel, individinriktad och långsiktig.

– Nutek har tagit till sig av forskningen som säger att det inte går att plocka ut vinnarna. Och det finns olika behov på olika ställen.

– Det gäller att så brett i hela rabatten så att många kan växa, sa Annika Rosing.

Utbildningsworkshopen avslutades med ett andra gruppdiskussionspass. Under detta pass diskuterades bland annat hur högskoleutbildningarna skulle kunna samverka med näringspolitiska, samhälleliga och andra entreprenörskapssatsningar. Andra diskussionsämnen var konsekvenserna av Bolognaprocessen respektive att utbilda på ett nyskapande sätt utifrån knappa resurser och inre effektivitetskrav.

Experimentlust med knappa resurser

Mats Westerberg deltog i den sistnämnda diskussionen. Han talade bland annat om den resursbrist som Luleå tekniska universitet knappast är ensamt om.

– Entreprenörskapsstudenterna passar inte in i systemet. Vi är nere på 0,8 lektorstimmar per student för att få det att gå ihop. Lärare jobbar gratis, sa Westerberg.

Daniel Yar Hamidi hade några förslag om hur resurserna kan utökas.

– En väg är att bjuda in näringslivet. Högskolorna bör undersöka sina regionala sammanhang och Nutek verkar ju också sitta på en del pengar, sa han.

Detta bemöttes av Gustaf Appelberg från Nutek.

– En sak är solklar: om ni vill ta del av offentliga medel ska det vara förankrat i de regionala tillväxtprogrammen. Ta kontakt med den som är RTP-ansvarig i kommunen, tipsade Appelberg.

Delade fallbeskrivningar

Flera av lärarna i diskussionsgruppen uttryckte intresse för att upprätta en gemensam casebank. Eftersom det är mycket kostsamt att ta fram bra fallbeskrivningar vore det bra om flera lärosäten kunde utnyttja samma case. Ett annat sparknep som diskuterades var att på olika sätt låta studenterna bidra till sin egen utbildning, exempelvis genom att arrangera gästföreläsningar.

– Jag har också lekt med tanken att låta studenterna skriva case, sa Ragnar Ahlström Söderling.

Han berättade också om hur han på olika sätt försökt tänka om kring examinationen. En modell kallade han fnuttHeta stolenfnutt. Den innebar att studenterna delades in i grupper, och att varje grupp fick veta ämnet för examinationen en timme i förväg. Sedan fick de turas om att sitta i den heta stolen och svara på frågor från de andra studenterna i gruppen. Både frågorna och svaren bedömdes.

– Jag har också provat att examinera i Jeopardy-form. Problemet var bara att studenterna inte ställde de frågor jag hade tänkt mig. De var mycket mer kreativa än så, sa Ahlström Söderling.

För mer info om genomförda och framtida utbildningsworkshops, se www.esbri.se/workshop.asp

Mer info om entreprenörskapsutbildningar i Norden finns på respektive lärosätes webbplats. En förteckning över de svenska universiteten och högskolorna finns på www.sunet.se (klicka på fnuttHögskolorfnutt).

Nuteks satsningar på entreprenörskap finns beskrivna på www.nutek.se———–