Estradföreläsningen i september gick under namnet ”Entreprenörskap i etablerade företag – en nödvändighet för överlevnad”. Den hölls av professor Ivo Zander, Uppsala universitet. Förutom sin egen forskning arbetar han med att främja forskning och externa kontakter på universitetet och i regionen runt omkring.
– Entreprenöriella människor startar ofta företag, men de kan också ägna sig åt att skriva böcker, skapa konst, jobba i etablerade organisationer, eller hålla på med andra projekt, sa Ivo Zander.
Entreprenörskap i etablerade företag kallas intraprenörskap. Men en ny idé som kommer upp i ett större företag har ofta svårt att nå hela vägen. Den ska baxas igenom flera avdelningar, från FoU-labbet och vidare genom hierarkin.
– Det handlar inte om att säga: ”Vi ska bli mer innovativa”. Jag tror mer att man ska jobba med variation, det vill säga hur man får fram idéerna. Och med framför allt selektion: Hur man tar emot idéerna och väljer ut vilka man ska gå vidare med. När idéer möter selektionen ger det ett visst utfall. Då får man mer konkreta saker att hålla sig till och använda sig av.
Zander föreslår att man välkomnar nya ingenjörer till företaget genom att berätta att innovativa idéer är välkomna. Att redan från början inbjuda till idégenerering och diskussion. Ett annat sätt att få fram idéer är att ha något slags belöningssystem.
– Om medarbetarna sitter med locket på och inte vill göra något kommer det inte heller fram några idéer. Hur gör man då för att öka innovationsgraden? Det handlar om attityd och om att skapa en bra företagskultur.
Enligt Zander skyller företagsledarna ibland på medarbetarnas tröghet, men ser kanske inte att det är de själva som är problemet, eller snarare selektionssystemets brister.
– Det är oftare lönsamhet och effektivitet som premieras framför kreativitet och stöd till nya innovationer. Man kan införa att en viss procentuell andel av omsättningen ska genereras av produkter som har lanserats under de senaste fem åren. Så gör till exempel 3M och Sandvik.
Om man inte gör sådana här försök kommer man inte att få några nyskapande idéer inom organisationen, menar Zander. Men det är också viktigt att förvalta idéerna.
– Väldigt få företag har en strategi för hur man tar hand om utfallet och använder det i sin organisation. Jag har förstått av mina studier av storföretagen att man måste vara uthållig, sa Zander.
– Storföretagen är som de är. Jag lutar åt att om man har radikalt nya idéer får man gå utanför företagen.
– I dag fokuserar vi mindre och mindre på storföretagen och mer på start-ups. Det vore bättre om vi la mer fokus på storföretagen och frågade om de gör tillräckligt mycket. Det finns all anledning att ta upp det i debatten. Var skulle vi kunna vara om de stora var mer innovativa?
Zanders grundhypotes går ut på att storföretagen behöver titta över sina strategier. Annars är risken att de inom ett par år väcks till insikten att de inte riktigt hängt med. Det dessa företag gör i dag, och de innovationer de tar fram, påverkar oss alla och vår framtida ekonomi.
– Sandvik är ett företag som jag blivit imponerad av. Det de gör verkar fungera väldigt bra. De har alla komponenterna på plats. De har år efter år kommit med nya idéer.
Zander gav även flera exempel på företag från utvecklingsländer som visat sig framgångsrika under senare år. En person som kommit från ingenstans och gått till nummer ett i stålbranschen är Lakshmi Mittal. Han började med att köpa upp konkursfärdiga stålbolag i utvecklingsländer. Han jobbade hårt med sitt team och fick upp lönsamheten i bolagen han köpte. I början tjänade han alltså sina pengar på utvecklingsmarknaderna, men i dag är hans företag etablerat över hela världen.
– Jag tror att det är marknadsvalet som är det avgörande för framgången, sa Zander.
Ett annat exempel är kinesen Zhang Ruimin som tillverkar kylskåp. Också han har gått från ingenting till världsledande under en tjugoårsperiod.
Ofta skapar dessa företagare teknikallianser med större företag. Där lär de upp sin personal. Produkten går från dålig till riktigt bra kvalitet på ett par år. Sedan expanderar de från sin hemmabas och gör ett joint venture i ett utvecklingsland för att sälja sina produkter. Efter det tar de steget till Europa och USA.
– Jag undrar hur många svenska företag som har ett joint venture i till exempel Bangladesh? Nej, så jobbar inte vi.
Kanske kan man påpeka att lågkostnadsländerna gör billiga, sämre produkter, men de är också otroligt innovativa eftersom de letar sig in på helt nya marknader, menar Zander.
– Lite förenklat kan man säga att nykomlingarna kommer från ingenstans, och har fördelen att komma från lågkostnadsländer och megamarknader som är större än något vi sett här. De är entreprenöriella och ofta familjestyrda. De väljer också att komma igång på utvecklingsmarknader först. Det är en viktig skillnad från oss i väst.
– De har en plan, jobbar långsiktigt och tänker 20 år framåt i stället för i kvartalsrapporter. Dessutom utvecklar de billiga produkter för människor som vill köpa bil, kylskåp eller lampor men inte har råd med dyra produkter från väst.
Slutligen konstaterar Zander att svenska företagsledare behöver agera snabbt, annars kommer vi att hamna efter inom bara några år.
– Det är dags att sätta fart nu – inte sen. Annars tar andra över.
