Det pratas mycket om hur satsningar på forskning är länkade till den ekonomiska tillväxten. Det pratas mindre om hur forskningen påverkas av ekonomin. Universiteten får allt tajtare budgetar, drar ner på antalet fast anställda och ställer höga finansieringskrav på forskarna själva. Risken, varnar Paula Stephan i How Economics Shapes Science, är att det leder till likriktning, och till att bara de ”säkra” projekten blir genomförda. Alltså de som lättast får finansiering och leder till det bästa jobbet längre fram. Forskare är ju, trots allt, inte mer än människor. Boken avslutas med en vision av hur ett mer produktivt, kreativt och mångfacetterat forskarsamhälle skulle kunna se ut. En av sju punkter på Stephans önskelista handlar om att förändra belöningssystemen, så att de i högre grad premierar forskningssamarbeten.