Tygla tillväxten – hållbarhet kräver nytt synsätt

Evig tillväxt är ingen hållbar strategi. Vi behöver reflektera över vilken teknik vi ska satsa på, och forma utvecklingen i rätt riktning. Det handlar om mänsklighetens överlevnad.

Utsläpp, temperaturhöjningar och utrotning av djurarter. Ställd inför de många hoten mot vår planet är det lätt att bli lamslagen. Men mänskligheten har orsakat klimatkrisen, och vi har också förmåga att vända den negativa utvecklingen, menar Johnn Andersson.

– Alltför länge har tillväxt varit ett ständigt mantra. Nu är det dags att skifta synsätt, och det är bråttom. Vi behöver lämna föråldrad teknik bakom oss. Ett steg är att sluta använda fossila bränslen, säger han.

Johnn Andersson har disputerat på Chalmers. I avhandlingen Shape it until you make it: A conceptual foundation for efforts to analyze and shape technological innovation utvecklar han ett nytt ramverk för hur teknologiska system kan förstås. Han hämtar empiri från tre fallstudier inom förnybar energi.

– Jag har gjort två studier med svenskt perspektiv; dels en bred studie av marin energiteknik, dels en studie av solcellsteknik. Den tredje fallstudien handlar om en teknik där man använder undervattensdrakar för att utvinna energi ur havsströmmar. Utvecklingen domineras av svenska aktörer, men verksamheten är global.

Andersson har studerat hur teknikerna har utvecklats över tid, aktörsnätverken runt tekniken, vilken roll politiken har haft i olika tidsperioder, attityder till teknik, samt lagar och regler.

– Jag intresserar mig för hur allt detta hänger samman i innovationssystem, eller – som jag föredrar att kalla det – teknologiska system. I de teknologiska systemen inkluderar jag sociala och tekniska strukturer som rör innovation, produktion och konsumtion kring en specifik teknik.

Fallstudierna belyser att ny teknik i tidiga stadier kan utvecklas på olika sätt.

– Det kan låta självklart, men tidigare forskning tenderar att ha en endimensionell syn på teknisk innovation. Jag vill i stället lyfta fram att tekniken kan följa olika utvecklingsbanor, och därmed få olika konsekvenser, säger Johnn Andersson.

Utvecklingsbanorna kan exempelvis vara kopplade till geografi. Var verksamheten och arbetstillfällena hamnar när tekniken sprids, är högintressant ur policy- och näringslivsperspektiv.

Andra utvecklingsbanor handlar mer om teknikens karaktär.

– Teknik är alltid sammansatt av flera olika delar. Resultaten kan förstås som en värdekedja, med sammanlänkande produktions- och konsumtionssteg. Tekniken kan utvecklas till att betona en viss teknikvariant, eller en del av värdekedjan. Och samma teknik kan få mycket olika miljöpåverkan, beroende på vilken variant man väljer att satsa på.

Teknologiska system är sammansatta och komplexa, och utvecklingsbanorna svåranalyserade. Inom förnybar energi handlar det ofta om var naturresurserna finns – sol, vind och vatten behövs.

– I fallet med undervattensdrakarna har det teknologiska systemet delvis flyttats till andra länder. Det beror på att Sveriges kuster inte har den typ av havsströmmar som krävs för att tekniken ska kunna testas och köras.

– Samtidigt ser vi vikten av de kunskapsnätverk som skapas i tidiga skeden. Draktekniken slog ner starka rötter i Västsveriges regionala innovationssystem, kopplat till Chalmers och andra lärosäten, inkubatorer, kompetenta ingenjörer och näringslivsprofiler. Det har gjort att mycket av verksamheten finns kvar i Sverige.

Det är svårt att överblicka de många olika vägar som tekniken kan ta. Ändå är det alldeles nödvändigt att vi ger oss i kast med det. Johnn Andersson konstaterar att politiken står inför viktiga utmaningar.

– Det pratas ofta om vad politiken kan göra för att stimulera teknisk innovation och sprida den snabbare. Vi har varit besatta av ekonomisk tillväxt i hundratals år, men inte funderat så mycket över ekologiska och sociala effekter. Det måste vi börja göra nu.

Idén om evig tillväxt är fast förankrad, och det är frestande att vilja se nya, hållbara innovationer expandera snabbt. Men Andersson manar till eftertanke.

– Även om solenergi är bra, kan vi ju inte klä in hela planeten i solpaneler – det skulle vara en katastrof. I stället för att halka tillbaka i blind expansion behöver vi prata mer om att forma innovationen, även när det gäller hållbar teknik.

Han menar att teknik kan liknas vid växter som har olika funktion och behov. Några är nyttiga, medan andra kan visa sig vara invasiva. De behöver gallras, beskäras och kanske planteras om för att blomstra på rätt sätt. Att bara ösa på med vatten och gödsel ger en otyglad tillväxt som kan vara skadlig.

I linje med odlaranalogin är vi alla trädgårdsmästare – även om politikerna sitter inne med de skarpaste sekatörerna.

– Vi har alla någon slags möjlighet att påverka och forma teknikutvecklingen. Som individer och konsumenter har vi relativt liten makt, entreprenörer och större företag har mer. Politiken är den aktör som har störst påverkanskraft.

Innovations- och entreprenörskapspolitik kopplas ofta till klassiska instrument: Att satsa på forskning och utveckling inom mindre företag, stödja samverkan, skapa korsbefruktningar, samt åtgärder som gör företag mindre benägna att flytta iväg från Sverige. Men vi bör inte begränsa oss till det, anser Johnn Andersson.

– Det är viktigt att ha en bred syn på de verktyg som politiken har till sitt förfogande. Det handlar också om lagar och regler, utbildningspolitik, och inte minst mjuka aspekter. Genom att peka ut riktningar och visioner på ett retoriskt plan, och sätta upp mål, skapas förväntningar bland entreprenörer om vilka lagar och regler som är på gång. Det kan vara effektivt för att forma innovation. Subventioner och andra insatser riktade mot marknaden, kan hjälpa till att styra konsumtionen, säger Andersson.

Han tror att en hel del politiker har insikt i vad som krävs, men förändring kan vara en trög process. Dels är det enklare att gödsla och vattna som vanligt, än att försöka forma hur innovationer utvecklas. Dels handlar det om ideologi.

– Många tycker att politikens roll ska vara avgränsad till att stimulera, och att formandet ska vara upp till den fria marknaden. Jag menar att det är nödvändigt att politiken tar en aktiv roll, även om det anses vara kontroversiellt.

Det är omöjligt att på förhand veta vilken innovation som ska bli en succé. Men i starka teknologiska system finns mekanismer för att utvärdera potentialen i ny teknik.

– Unga teknikbolag behöver ofta ha en av två saker för att utvecklas: Antingen en stor hemmamarknad, eller möjligheten att länkas till etablerad industri för att få draghjälp på en global marknad.

Johnn Andersson berättar om hur tunnfilmssolceller började utvecklas i Sverige under 1970-talet. Forskningen var i framkant och resulterade i ett lovande spinoff-företag. I dag har i princip all industriell verksamhet runt denna teknik flyttat utomlands – först till Tyskland och sedan vidare till Kina.

– Det här är ett välbekant förlopp i innovationssverige, vi misslyckas ofta med att få företag att stanna. Just i fallet med de tunnfilmssolceller som utvecklades i Sverige från 1970-talet och framåt, är det svårt att veta om det var bra eller dåligt att Kina tog över. Tekniken har troligen inte varit särskilt lönsam. Men det är tydligt att den nödvändiga länken mellan små spinoff-företag och etablerad industri inte fanns i Sverige. Tekniken saknade hemmamarknad, och staten hade inte börjat med subventioner.

– Här finns lärdomar att dra. I dag befinner sig många teknologier i det läge som tunnfilmssolcellerna var i för 20 år sedan, säger Andersson.

Även om politiker har de mest kraftfulla verktygen, kan entreprenörer vara med och forma innovationen. Deras verksamheter ingår i teknologiska system, och påverkar hela värdekedjor av aktiviteter hos kunder och leverantörer. Det är viktigt att entreprenörer gör sina röster hörda, anser Johnn Andersson.

– Man tänker kanske att politiken styr det entreprenöriella handlingsutrymmet. Men jag tror att det är tvärtom också, att politiker gärna lyssnar på både stora och små kommersiella aktörer. Som entreprenör bör man utveckla tydliga strategier kring vilka styrinstrument man vill se – och varför.

Kontakta johnn.andersson@chalmers.se

Läs mer om marinenergiföretaget Minesto i intervjun med Johnn Andersson och Mats Lundqvist i Entré nr 3, 2018.———