Innovationsmiljöer trendar – men magin uppstår inte av sig själv

Platser och objekt, både fysiska och digitala, kan underlätta innovationsarbetet när många olika aktörer är inblandade. Men det är ingen idé att försöka kopiera ett lyckat innovationslabb i Silicon Valley. Det funkar sällan.

Vad händer när människor från olika organisationer, med olika bakgrund och kompetenser, samlas för att innovera tillsammans? Hur kan arbetet underlättas och göras effektivt? Frågorna intresserar Marta Caccamo. Hon har lagt fram avhandlingen Cross-boundary knowledge work in innovation: Understanding the role of space and objects vid Internationella handelshögskolan i Jönköping.

Caccamo har själv erfarenhet från många olika yrkesroller, team och kontexter, både i Asien och Europa. Hon har jobbat med sociala företag, undervisat i kreativitet, coachat designer och varit anställd i ett multinationellt hissföretag.

– Fysiska och digitala infrastrukturer kan hjälpa oss att förstå varandra bättre. I min forskning studerar jag hur platser och objekt påverkar innovationsprocessen, säger Marta Caccamo.

– Prototypen är det typiska exemplet på ett objekt som kan möjliggöra innovation. Om två ingenjörer med olika bakgrund, exempelvis inom elektronik och mekanik, ska samarbeta finns det risk att de pratar förbi varandra. Genom att arbeta utifrån en prototyp blir projektet tydligare och mer påtagligt. Det kan vara bra att ha något fysiskt att peka på.

Objektet kan också vara mer diffust, som en skiss eller ett namn. Huvudsaken är att det bidrar till att konkretisera innovationsprocessen för teammedlemmarna. De behöver förstå och kunna samlas kring objektet.

– På många företag är akronymer vardagsmat. De som jobbar där förstår bokstavskombinationerna, de ser saker i dem som en oinvigd inte ser.

– Objekten kan fungera som bro mellan människor, men de kan också stänga ute personer som inte delar förståelsen. Det är objektens mörka sida, konstaterar Marta Caccamo.

I avhandlingen studerar hon tre typer av innovationsmiljöer: Designstudior på företag och lärosäten, hackathons där innovationssamarbeten sker under en mycket begränsad tid, och acceleratorer för startups.

Något exakt framgångsrecept finns tyvärr inte, berättar Caccamo. Den som vill skapa en innovativ miljö – på ett företag, universitet eller i en region – behöver ta hänsyn till de egna förutsättningarna.

– Vad är det för projekt man ska samarbeta kring? Vilka aktörer är inblandade? Och hur ser det större ekosystemet ut? När man ska konstruera en infrastruktur för innovationsarbete är det viktigt att ställa sig de frågorna. Då ökar chansen att träffa rätt.

Det kan vara lockande att kopiera en lösning från Silicon Valley, men det är sällan fruktbart. Det är stor skillnad på Sverige och San Francisco.

– Jag har stött på en del naivitet: Företag som bygger upp en innovationsmiljö bara för att det är trendigt att ha det. Sedan blir de missnöjda när resultaten uteblir. Men miljön i sig kan inte skapa magi – det krävs investeringar och kontinuerligt arbete, säger Marta Caccamo.

Att inreda ett rum med flyttbara möbler och låta de anställda slänga ur sig sina knasigaste idéer, är alltså inte tillräckligt för att innovationerna ska börja spira. Företag som vill skapa en kreativ miljö behöver för det första klargöra vad de har för förväntningar: Vad ska hända i rummet? Därefter krävs en initial investering för att få miljön på plats. Men minst lika viktigt är att sedan fortsätta investera i miljön.

– Många företag som klagar på uteblivna innovationer har missat den biten. De tror att miljön är färdig när rummet är inrett.

I sina studier av kreativa miljöer har Marta Caccamo besökt en rad platser i Europa och USA, och sett många goda exempel. Hon berättar om Maison Intelligent i franska Lille, ett samarbete mellan tre tekniska högskolor. Tidigare arbetade de med att ta fram lösningar som skulle underlätta för äldre människor i hemmet, och förebygga olyckor. I dag har de breddat sitt fokus till framtidens hem – för alla åldersgrupper.

– De har byggt upp ett litet labb som liknar en hemmiljö. De arbetar med prototyper och ibland kommer testpersoner till labbet och sover till och med över där. Kopplingen till människorna man riktar sig till är stark. Och innovationsmiljön är centralt placerad, vilket innebär att regionens många möbel- och elektronikföretag kan komma på besök.

Hon nämner också Indiebio, en bioteknikmiljö i San Francisco Bay Area. Den är finansierad av ett av USA:s största venture capital-bolag, och har en tydlig forskningsidentitet.

– Miljön är till för forskare, och skiljer sig från liknande miljöer i Europa. Den innehåller labb där startupbolag kan jobba, men tavlor på väggarna och andra artefakter kommunicerar att människorna är forskare i första hand. Identiteten som startupgrundare kommer i andra hand. I samma byggnad finns en innovationsmiljö som jobbar med hårdvara, och de båda miljöerna samarbetar ibland, säger Marta Caccamo.

Kontakta marta.caccamo@ju.se

3 viktiga frågor för innovationsmiljöer

1. Var befinner vi oss? Geografin och omgivningen är viktig. Innovationsmiljöns infrastruktur bör designas så att den kan dra nytta av de resurser som finns i regionen.
2. Vilka är vi? Bland de aktörer som rör sig i och runt innovationsmiljön – forskare, ledare, finansiärer, partners – finns en mängd förväntningar om funktionalitet, identitet och kommunikation. Se till att innovationsmiljön adresserar dem.
3. Vad ska vi göra? Innovationsarbete är dynamiskt och går inte alltid att förutse. Projekt ändras och nya behov uppstår. Innovationsmiljön behöver vara flexibel och justera inriktningen ibland.———–