Startupforskaren: Flest är inte bäst

I mätningar och rapporter om nyföretagande kan man få intrycket att kommunerna tävlar mot varandra. Men flest startups är inte alltid bäst.
– Det är viktigare att ha rätt företag, säger Marcin Rataj.

Inom forskningen är kopplingen mellan entreprenörskap och regional utveckling väletablerad. Däremot missar man ofta den geografiska dimensionen, menar Marcin Rataj. Han disputerade vid Umeå universitet tidigare i år. När vi når honom för en intervju har han precis flyttat till Schweiz och påbörjat en postdoktjänst på University of Bern.

Rataj slår fast att olika miljöer – urbana, rurala och perifera – har behov av olika typer av entreprenörskapspolicyer. Men han vet också av egen erfarenhet att det kan vara svårt att göra verklighet av policyrekommendationer. Innan Marcin Rataj påbörjade sin doktorandutbildning, arbetade han med att tillämpa entreprenörskapspolicyer i hemlandet Polen.

– Det var intressant att driva entreprenörskapsprogram, och vara en liten kugge i ett större maskineri. Jobbet gav mig insikt i hur svårt det kan vara att implementera forskningsbaserade policyer på verkliga företag. Jag har stor respekt för policyskapare, det handlar mycket om att förhandla och kompromissa om hur medel ska fördelas, säger Marcin Rataj.

I sin egen forskning ser han tre huvudsakliga områden som kan vara av intresse för policyskapare.

– En första insikt är att entreprenörskap är så mycket mer än bara ekonomi. Socialt kapital spelar en avgörande roll för entreprenörskap och regional utveckling, särskilt på landsbygden och i perifera regioner. Genom att dra nytta av personliga nätverk kan entreprenörer få tillgång till resurser som de saknar. Familj och vänner kan tipsa om affärsmöjligheter, låna ut pengar, ge råd eller hjälpa till att etablera företaget.

Att människor engagerar sig och gör saker tillsammans bygger ett socialt kitt. Det kan i sin tur ligga till grund för entreprenöriella aktiviteter, ett samband som kanske inte är helt självklart för politiker. När kommuner behöver spara pengar är det ofta stöd till kultur och fritidsaktiviteter som ryker först. Men det kan straffa sig, menar Rataj. De relativt små besparingarna kan leda till minskat socialt kapital – och försämrade möjligheter till entreprenörskap.

– Betydelsen av kunskapsöverföring mellan människor är tydlig i min forskning. Jag har också upplevt den själv. När jag flyttade till Umeå visste jag ingenting om staden eller om Sverige. Men jag är intresserad av att dansa salsa, och jag hittade en bra dansförening. Där lärde jag mig massor som jag har haft nytta av, både som privatperson och i min yrkesroll.

– Vi behöver ha en holistisk syn på vad policyer ska leda till, säger Marcin Rataj.

Den andra stora insikten från forskningen handlar om policyer som ska uppmuntra entreprenörskap. Om de är alltför effektiva kan samhällseffekten bli negativ, visar Rataj och manar till försiktighet:

– Från policyhåll är det frestande att pusha arbetslösa, eller människor med lågkvalitativa jobb, mot entreprenörskap. Särskilt i lågkonjunkturer – eller som nu, under coronakrisen. Men det kan innebära att vi tvingar människor att bli entreprenörer, trots att de saknar kapacitet och inte är redo. Att i stället erbjuda dem utbildning, och ta vara på det de kan, skulle kanske vara bättre för samhället.

Hans forskning handlar också om hur arbetskraften rör sig inom landet, ett tredje område av stor vikt för policy. Marcin Rataj konstaterar att personer som har bott länge på en plats har fördelar i form av upparbetade relationer och platsspecifika färdigheter. Men nyinflyttade personer bär med sig nya idéer och annorlunda kunskap, som kan ligga till grund för nya bärkraftiga företag.

– Vid lågkonjunkturer och kriser är det naturligt att politiker stöttar ortens etablerade företag, och ofta är det helt rätt att göra så. Men det är också viktigt att komma ihåg att nedläggningar kan vara starten på något nytt. Det är alltid en avvägning mellan att satsa på det existerande eller det nya, säger han.

Alla kommuner har sina egna möjligheter och utmaningar. De kan vara beroende av en stor industri, domineras av tjänsteföretag eller ha många egenföretagare. Det finns ingen ”rätt” eller ”fel” struktur, och höga startuptal behöver inte vara ett tecken på framgång. Att en kommun har många nystartade företag kan ju till exempel bero på att ett stort företag har gått i konkurs och många blivit arbetslösa. De kan mer eller mindre ha tvingats starta företag, trots att de egentligen inte är lämpade.

På vissa platser, Marcin Rataj lyfter fram Gnosjö, har småföretagande och entreprenörskap alltid varit normen. På andra platser, som kanske dominerats en stor arbetsgivare, har entreprenörskap inte haft en lika framträdande plats. Det har helt enkelt inte behövts. Men ett entreprenöriellt klimat växer inte fram över en natt – eller ens över en mandatperiod – när behovet uppstår.

– Visst kan man lära sig hur man startar ett företag, men rädsla för att misslyckas eller ovilja att sticka ut från mängden kan vara nedärvt i generationer. Det ändrar man inte så lätt.

Jämförelser mellan länder visar att vi i Sverige har en hög grad av social tillit, och engagemang i civilsamhället. Det kan vi bygga på, menar Rataj.

– Det gäller att behålla och vårda det som människor kan, och underlätta för dem att träffas. Kväv inte gräsrotsinitiativen!

Han understryker också vikten av att ta vara på värden i perifera områden. Det kan ge positiva effekter på hela landet.

– Här i Schweiz är ju avstånden så mycket mindre än i Sverige. Ändå slås jag av hur väl man har lyckats binda samman avlägsna orter. Häromveckan var jag uppe och vandrade i alperna. Jag blev ganska förvånad när jag plötsligt upptäckte en busshållplats – kollektivtrafiken är verkligen väl utbyggd här, säger Marcin Rataj.

Marcin Ratajs doktorsavhandling har titeln The geography of entrepreneurship. Regional and individual determinants of new firm formation in Sweden.

Kontakta marcin.rataj@giub.unibe.ch———