Stör en innovatör

Följande text publicerades även i Entré nr 2, 2011:

De flesta tycks överens om att innovation är vägen till framgång, för både samhälle och företag. Hur politiker och policymakare ska locka till mer innovation är inte lika självklart. För, hur styr man egentligen något som inte låter sig styras? Forskaren Stefan Görling har ett förslag: strunta i att styra. Stör i stället!

Ett vanligt sätt att försöka skapa mer innovation är genom olika typer av samarbeten. Begrepp som kluster, innovationssystem och triple helix är populära i policysammanhang. I sin doktorsavhandling har Stefan Görling följt Tais, ett forskningsprogram inom försvarsindustrin som syftade till att ta fram ny teknik till självstyrande farkoster.

– Policyprojekt innehåller alltid många visioner och drömmar. Frågan är vilka effekter de får i verkligheten, säger Stefan Görling som har lagt fram avhandlingen Samarbete utan gemensamma mål. Att styra och stimulera innovation vid KTH.

Av titeln anas en del av de svårigheter som uppstod. Programmet, som nu är avslutat, drevs gemensamt av Försvarets materielverk (FMV) och Vinnova. Alla delprojekt som fick pengar genom programmet involverade en forsknings- respektive en företagsaktör. Målet var att det perfekta samarbetet mellan forskning och företag skulle leda till ny militär och civil kunskap, och till nya innovationer.

Ett av problemen med den här typen av projekt är just själva samarbetet. Två olika världar ska mötas, med ganska olika bevekelsegrunder. Om en av parterna inte är med på banan, är det stor risk att projektet fastnar.

– Om företaget egentligen inte är intresserat av projektet, blir det lätt en inlåsning när man ska gå över i produktionsfasen. Konflikter om intellektuella tillgångar kan också skapa låsningar. Det är näst intill omöjligt att reda ut vem som har kommit fram till vad, och vem som alltså äger rättigheterna.

Ett annat problem i just det här fallet var att det inte fanns några tydliga direktiv uppifrån. Vad ville man egentligen uppnå från FMV:s och Vinnovas sida? Görling menar att de två finansiärerna var långt ifrån överens om målen, något som också avspeglade sig i delprojekten.

Bland annat uppstod en konflikt mellan grundforskning, som är öppen till naturen, och produktutveckling, som kräver ett smalare och mer fokuserat perspektiv. Samtidigt som projektet utvärderades på forskningshöjd, utvärderades det efter innovationskraft. Skulle man satsa på att utforska möjligheter eller utveckla produkter? Skulle man forska på sådant man kunde realisera inom ett par år, eller om tio år?

– Teorin säger att man implementerar en policy uppifrån och ner, som i slutändan ska leda till mer innovation och entreprenörskap. Om det sedan inte blir som man tänkt sig, tolkas det som ett implementeringsproblem.

Stefan Görling tror inte på det statiska sättet att se det.

– Innovation är dynamiskt, då måste också styrningen av innovation vara dynamisk. Men även om alla är medvetna om kritiken mot den linjära synen på innovation, är det svårt att släppa den..

I stället för att lägga resurser på styrning och uppföljning, menar Stefan Görling att policymakarna gör bättre i att ”kasta pengar åt lite olika håll och se vad som händer”. De kan ju ändå aldrig bestämma att folk ska bli intresserade av innovation.

– Det handlar om att störa i stället för att styra. Att försöka påverka i en viss riktning, utan att detaljstyra. Att inte bara se till strukturer och skapa slentrianmässiga samarbeten mellan företag och universitet, utan att se till vad man faktiskt gör inom samarbetena.

Men han har svårt att tänka sig att policy ska ändra sig.

– Även om de gärna pratar om nya modeller, och om att inte se innovation linjärt, så kommer policy alltid ha ett behov av att styra och kontrollera.

Fast helt förgäves tror Stefan Görling ändå inte att den här typen av projekt är. Han menar att begreppet innovation kan jämföras med en parasit som planteras in i systemet. Eftersom utlysningen såg ut som den gjorde, tvingade man in innovationsbegreppet där det troligen inte hade förekommit annars. Han kallar det för Vinnovaeffekten.

– De som var med i projektet tvingades diskutera i termer av innovation, något de säkerligen inte hade gjort annars. På det sättet lyckades man nog plantera en del av det här tankesättet hos deltagarna. Så även om ett projekt inte leder till konkreta innovationer, kan det ha någon form av påverkan och i förlängningen skapa förändring, säger Stefan.

Kontakta stefan@gorling.se———–