Kunskap tar andra vägar i Tanzania

Följande text publicerades även i Entré nr 2, 2010:

Västerländska metoder för kunskapsöverföring har liten framgång i utvecklingsländer. Biståndsaktörer och andra som arbetar med näringslivsutveckling måste frigöra sig från bilden av hur det förväntas fungera, och i stället förhålla sig till den verklighet som finns på plats. Det menar filosofie doktor Astrid Szogs.

I sin avhandling Technology Transfer and Technological Capability Building in Informal Firms in Tanzania belyser Astrid Szogs hur kontakter mellan informella småföretag och universitet kan stärka kunskaps- och teknologiöverföring – och därmed bidra till att öka den ekonomiska aktiviteten i utvecklingsländer.

Szogs undersöker tre olika metoder för att stärka kunskapsöverföringen: studentprojekt, inkubatorer och Gatsbyklubbar, en form av företagsnätverk. Studien bygger på en enkätundersökning, och på intervjuer med företagare, lokala experter samt representanter från universitet, ideella organisationer och kluster. Men Szogs har också gjort fördjupade fallstudier av samarbetet mellan några informella företag i Tanzania och universitetet i Dar Es Salaam.

— När Sida och andra biståndsorganisationer vill stärka det inhemska näringslivet i utvecklingsländer försöker de direktöverföra västerländska modeller, som inkubatorer och samarbeten mellan universitet och småföretagare, säger Astrid Szogs.

– Men med koncept som är utvecklade i en helt annan kontext uteblir effekten. Förutsättningarna i Tanzania ser annorlunda ut än det vi är vana vid.

Kunskaperna om hur tekniköverföring går till i utvecklingsländer är fortfarande begränsade. Ofta saknas också viktiga kunskapsresurser, som tillgång till data och information om företagen; hur många de är, var de är verksamma och med vad de arbetar. Det finns till exempel ingen databas med de 99 företag som tillfrågades i Szogs enkät.

I Tanzania, liksom i många andra utvecklingsländer, är en överväldigande majoritet av företagen informella. Det betyder att de är oregistrerade och verkar utanför de formella ekonomiska strukturerna.

Ett kännetecken för den informella ekonomin är att företagen anpassar verksamheten från år till år, utifrån rådande marknadsläge. Ett företag kan ena året ägna sig åt att sälja ris, för att året efter sälja mediciner och det tredje året laga trummor.

– Företagen är sällan experter på en specifik bransch. Det går inte att kategorisera dem enligt västerländsk modell. Det är svårt, om inte omöjligt, att uttala sig om sektorsspecifika beteendemönster, säger Astrid Szogs.

– För att hitta metoder för innovationsbyggnad som passar de här företagen måste vi som arbetar med näringslivsutveckling frigöra oss från bilden av hur det förväntas fungera. Vi behöver hitta sätt att förhålla oss till den verklighet som finns på plats.

– Ett system för hur teknologi- och kunskapsöverföring bedrivs måste skapas i dialog med de lokala aktörerna.

Astrid Szogs vill dock inte helt förkasta de västerländska modellerna för utveckling av småföretag. De kan fungera som utgångspunkt för nya teorier kring hur man bygger innovationsstrukturer i utvecklingsländer. Men först behövs fler studier som antar ett underifrånperspektiv, och som tittar närmare på hur inlärningsprocesser går till i utvecklingsländer.

Den enda metoden för kunskaps- och teknologiöverföring som är riktigt framgångsrik enligt avhandlingen är Gatsbyklubbar. Det är en form av nätverk eller kluster som ger företagen tillgång till viss struktur som e-postadresser och finansiering. De organiserar också workshops och utbildningar.

Det finns sex Gatsbyklubbar i Tanzania. De verkar lokalt eller regionalt, vilket är värdefullt då universitetet i Dar Es Salaam har svårt att upprätthålla kontinuerlig kontakt med företag på landsbygden på grund av bristfälliga kommunikationsmöjligheter. Den största klubben har 150 medlemmar.

– Överföringsprocessen i Tanzania är organisatoriskt mer komplex än vad vi är vana vid, med fler inblandade aktörer. Därför fungerar ett flexibelt nätverk bättre än de mer enkelriktade samarbeten som drivs av universiteten.

– Genom nätverken får företagarna kontakt med varandra, och med betydelsefulla organisationer som kan bidra till deras utveckling.

Kontakta astridszogs@gmail.com

Informella företag
Företag som verkar inom den informella ekonomin är vanligen de största arbetsgivarna i utvecklingsländerna. Informella företag finns inom alla sektorer men utanför statlig kontroll, de är oregistrerade och oreglerade. Den informella ekonomin brukar definieras som ekonomisk aktivitet som inte är mätt eller registrerad och som i någon mening kan vara illegal. Den domineras av enskilda entreprenörer, familjeföretag eller små grupper som kan organisera sig tillsammans för att producera och sälja sina produkter.

Gatsbyklubbar
Gatsbyklubbar är ett alternativ eller komplement till inkubatorprogram för mindre företag inom den informella ekonomin i Tanzania. Klubbarna kan erbjuda vissa tjänster, till exempel tillgång till e-post, workshops och utbildning. Än viktigare är möjligheten till nätverkande bland medlemsföretag och organisationer inom en region. I Tanzania finns sex Gatsbyklubbar som har kontakt med universitetet genom en koordinator.———